Torpeder Och Minor

8 tande fartyget. Tändhattens explosion fortplantas till spräng- röret, hvilket liksom tändhatten vanligen innehåller knall- kvicksilfver. Genom sprängrörets explosion antändes tänd- kolfladdningen af torrt bomullskrut, trinitrotoluol (trotyl) e. d. brisant sprängämne, och härigenom antändes slutli- gen hufvudladdningen i stridskonen. Slridskonen utgör själfva torpedkroppens förligaste del och är i det närmaste cylindrisk med förliga ändan trubbigt tillspetsad. I vissa mariner utföres stridskonen svagt ko- nisk med förliga ändan half klotformig. Stommen är utförd af plåt, vanligen af fosforbrons, men i vissa mariner af kolstål eller nickelstål. Konen är medelst skrufvar fäst till luftkärlets förliga ända. Hufvudladdningen i konen utgöres af fuktigt bomullskrut eller af trotyl e. d. till en kvantitet af 90 à 110 kg i 45 cm torpeder. Verkställda sprängningsförsök hafva emellertid visat, att icke ens no kg trotyl äro tillräckliga för åstadkommande af allvarligt haveri, i händelse torpeden träffar midt för en kolbox, fylld med kol och belägen innanför dubbla bottnar. Man tror sig också veta, att de tyska 45 cm undervattensbåtstorpederna hafva en laddning af icke mindre än 190 kg trotyl eller annat mycket brisant sprängämne. Denna stora laddning har map kunnat erhålla genom minskning af luftkärlets dimensioner, och äro dessa tor- peder s. k. kortdistanstorpeder med endast r 200 m skott- vidd. På stridskonens förliga ända och ofta i kombination med stridsspetsen placeras den s. k. nätsaxen, hvars upp- gift är att klippa hål i skyddsnät omgifvande det anfallna fartyget och sålunda bereda väg för torpeden. Nätsaxens verkan grundar sig antingen på enbart en explosion eller en explosion i kombination med ett system knifvar, hvilka klippa upp nätet. Mellan skyddsnät och nätsax har det länge pågätt en strid analog med den mellan pansar och kanon. Man har konstruerat allt starkare nät och följaktligen allt kraf- tigare nätsaxar. Till slut har man öfvergått till att använda