Torpeder Och Minor

34 a. Med strömslutarinstrument. b. Med Herz’ska principen. C. Mekaniska minor. Rent elektrisk antändning förekommer numera egent- ligen endast vid fasta minpositioner, då minorna äro för- bundna med land medelst kablar. Antändningen sker genom ledningens slutande i land. För bestämmande af antändningsögonblicket användas vanligen två syftstationer, hvardera med syftlinje till hvarje särskild mina i minfältet. Hvardera syftstationen sluter strömmen, så snart ett fient- ligt fartyg befinner sig i en syftlinje, men antändning af en mina sker först vid samtidigt slutande af strömmen till densamma vid båda syftstationerna, d. v. s. när det fient- liga fartyget befinner sig i skärningspunkten af ifrågava- rande minas två syftlinjer eller m. a. o. rätt öfver minan. Dylika syftminor äro icke själfförankrande och såsom ofvan nämnts stora, med 100 à 300 kg laddning. Syft- minor äro antingen bottenminor eller också förankrade på segelfritt djup för att kunna ligga ute äfven i fredstid och sålunda vid plötsligt inträffande krigsfara vara beredda. Jämte torpedbatteri äro de en fästnings sista resurs mot försök till forcering af passagen. Minor, hvilka tändas automatiskt vid påstötning, kallas stöt- eller kontaktminor. Dessa äro de viktigaste och af större intresse, då de vanligen äro automatiska såväl be- träffande antändning som förankring. Elektromekanisk antändning har numera börjat öfver- gifvas dels på grund af svårigheten att underhålla isola- tionen hos de elektriska ledningarna och dels på grund af den jämförelsevis begränsade lifslängden hos batterierna. Såsom elektricitetskälla användas numera mest torrelement. Såsom strömslutarinstrument kan man använda antingen någon sorts medelst en fjäderanordning dämpad pendel eller kvicksilfver eller en rullande kula e. d. De med strömslutarinstrument försedda minorna hafva den fördelen, att hela affyringsmekanismen är innesluten inom minstom-