Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR
Forfatter: G. R. DAHLANDER
År: 1901
Forlag: Albert Bonniers förlag
Sted: STOCKHOLM
Sider: 296
UDK: 5378
Emne: svensk
FRAMSTÄLDA
AF
G. R. DAHLANDER,
Professor vid Tekniska Högskolan.
ETT SUPPLEMENT TILL FÖRFI:S FÖRUT (ÅR 1893) UTGIFNA BOK
i samma Ämne:
ELEKTRICITETEN OCH DESS FÖRNÄMSTA TEKNISKA TILLÄMPNINGAR o. s. v.
MED 194 FIGURER I TEXTEN.
Søgning i bogen
Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.
Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.
Digitaliseret bog
Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.
114 METODER OCH APPARATER FÖR MÄTNING AF ELEKTRICITETEN.
till 0,15 volt. Men om man borttager proppar, kan man
utsträcka mätningen till 150 volt.
För att bestämma strömstyrkan med universalgalvano-
metern begagnas shuntledningar med gg, 9|9 och ohm
motstånd, hvilka införas mellan skrufvarna II och IV. Här-
igenom blifver det möjligt att undersöka strömmar mellan
0,001 och 1500 ampere.
49. Undersökning- af växelströmmar. — Flera af de
instrument vi i det föregående beskrifvit äro användbara så-
väl för växelström som likriktad ström. Vi skola dock tillägga
några anmärkningar, beträffande växelströmmars undersökning
i afseende å intensitet och potentialskilnad eller elektromo-
torisk kraft.
Det är den verksamma ström styrkan och den verk-
samma elektromotoriska kraften Er, som mätinstrumenten
skola lämna. Om i betecknar strömstyrkan och e elektro-
motoriska kraften vid tiden t samt T är en hel periods längd,
så har man
.t T 4T
samt E* = -^„ e2dt.
o o *
Antager man att i och e variera enligt sinuslagen,
d. v. s. att
• T • K F • i2nt\
i=7sml-yrl och e = sin I —I,
blifver
I E
I, =-—===0,7 07 I och E-, = —= = 0,707 E,
1 V 2 V2
då I och E äro maximivärdena å i och e under perioden.
Om, såsom ofta är händelsen vid växelström-maskiner,
strömmens variationer äga rum på annat sätt än det nu anförda,
blifver förhållandet mellan I och Z1 samt E och E^ äfven olika.
Vi återkomma härtill i fråga om nyare växelström-maskiner.
Undersökes en växelström medels en vanlig amperemeter,
hvars verkan grundar sig på strömmens inverkan på mjukt
järn, erhålles i allmänhet för litet utslag. Instrumentet bör
därför graderas för det antal strömväxlingar och den form
lios strömkurvan, som motsvarar den växelström man har
att undersöka. För sinuskurvan och med 80 till 100 ström-
växlingar i sekunden skulle den för likström graderade ampere-
meterns utslag behöfva multipliceras med 1,10 å 1,12.
Direkt användbar för ändamålet är Siemens & Halskes
bekanta elektrodynamometer samt ännu bättre Hartmann &