Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

WATTMETRAR. 119' en Öfver én gradskifva löpande visare. En andra visare, hvilken sträcker sig öfver kanten till samma skifva, är fästad vid den rörliga ramen och kan flytta sig mellan två stift å ömse sidor om gradskifvans nollpunkt. För att dämpa rö- relsen äro två i vatten nedgående vingar fästade vid ramen. Vattnet finnes i två små kärl insatta i instrumentets botten- bräde. En arreteringsinrättning för ramen är anbragt vid baksidan af det stativ, som uppbär den fasta spolen. Den utgöres af en skruf och en vinkelhäfstång, hvarmed ramen upplyftes och tryckes mot en däröfver lagd mässingsskifva, när instrumentet icke skall användas. I följd med den rör- liga spolen finnes en reostat af rheotantråd, upplindad så att icke någon induktion äger rum. Dess motstånd är så mycket öfverstigande den rörliga spolens, att dennas själfinduk- tion blifver utan väsentligt inflytande. Instrumentet är an- vändbart för ström styrkor mellan 5 och 120 ampere samt för spänningar mellan 50 och 2,000 volt. På det att dess utslag må blifva oberoende af den jordmagnetiska kraften, bör det inställas så, att den rörliga spolens lindningsplan kommer vinkelrätt mot den magnetiska meridianen. Allmänna svenska elektriska aktiebolaget tillverkar äfven torsionswattmetrar, hvilka äro grundade på samma princip som de omtalade, men äro något förenklade. Lord Kelvins wattmeter liknar samme fysikers i § 45 omtalade ampérevåg, men de rörliga spiralerna äro lindade af fin tråd samt äro i följd med ett stort icke induktivt mot- stånd, och jämte detta anbragta i derivation från huf vild- ledningen. Beträffande wattmeterns användande för undersökning af växelströmmar må anmärkas följande: Om man. antager att strömmen varierar enligt sinuslagen, så angifves den elektriska energien genom produkten E±IX cos </', där Er ochly beteckna den verksamma elektromotoriska kraften och strömstyrkan samt ty den vinkel, som uttrycker fas- förskjutningen mellan dessa båda. Men härtill kommer att genom själfinduktionen i derivationen en fasförskjutning äger rum mellan bufvudströmmen och derivationsströmmen, så att instrumentet i själfva verket angifver ett antaLE^T* cos (<£— (p') watt.*) I allmänhet äga dock voltmetrar en så liten själf- induktion i derivationen att korrektion icke erfordras, äfven om fasförskjutningen i hufvudströmmen är ansenlig. Likväl skulle i vissa dylika instrument korrektion vara behöflig. Genom särskilda anordningar kan den dock undvikas. Så- lunda skulle man medels användande af en kondensator, *) Se härom en afhandling af E. Meylan i L’Electricien, 1894, p. 143.