Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

128 LIKSTRÖMSDYNAMOS OCH MOTORERS KONSTRUKTION. två därmed hopgjutna naf, hvilka äro fastade på axeln. Trummans ekrar äga form efter ringarna i en fläkt, och däri- genom främjas induktorns ventilation. Öfver trumman äro de ringformiga från hvarandra isolerade järnblecken anbragta. På det att den magnetiska ledningen nästan uteslutande må försiggå genom dessa bleck och blott i mindre grad genom gjutjärnstrumman är järnets mättningsgrad jämförelsevis liten. Dessutom finnas stora öppningar å trumman på det att luften må komma direkt i beröring med blecken. Induktorledningen utgöres af ett enda lager af kopparstänger med rektangulär tvärskärning. Kollektorn har lameller af koppar, hvilka äro isolerade med glimmer. Kolborstar användas vid denna ma- skin, och de stå i förbindelse med de båda polskruf varna till de båda yttre ledarna i treledaresystemet. Den mellersta eller noll-ledningen erhåller ström medels en fristående in- duktionsspole, hvars ändar genom särskilda ledningar stå i förbindelse med hvar sin af två å induktoraxeln anbragta släpringar med borstar. Dessa släpringar äro förenade med två elektriskt motsatta punkter af induktorledningen. Enär spolen äger hög själfinduktion gär endast en svag växelström genom densamma, ehuru dess ohmska motstånd är ringa. Midtpunkten af spolen är förenad med noll-ledningen. Poten- tialskilnaderna mellan midtpunkter! å ena sidan och de båda borstarna i dynamon å den andra sidan äro alltid lika stora, huru ock spänningen i maskinen förändras.*) Härigenom erhålles en reglering af strömmen vid olika belastning å ömse sidor af treledaresystemet, motsvarande den som man vinner på vanligt sätt genom användande af två lika dynamomaskmer. Beträffande större dynamos för elektriska centralstationer, skola vi längre fram taga dem i betraktande.**) 54&. Oerlikons likströmsdynamos. — Den berömda Oerlikonfabriken nära Zurich, hvilken länge använde Man- chester-typen för likströmsdynamon och bragt denna till en så hög grad af fulländning, som den torde kunna uppnå, har för några år sedan öfvergått till en annan maskintyp, hvilken i hufvudsak öfverensstämmer med de senast beskrifna dynamos. De vanligen använda maskinerna äro två eller fyrpoliga. Dessas elektromagnetskärnor och maskinställning äro helt och hållet af gjutgods. Vid de större fyrpolsdynamos är detta i två delar, så att induktorn vid reparation kan upplyftas. *) Se vidare härom Teknisk Tidskrift, Afdeln. f. Mek. o. Elektr. 1897, p. 74 och 1898, p. 27. **) Om några andra nya likströmsdynamos och motorer, se reseberättelser i Teknisk Tidskrift af ingeniörerna R. Dahlander (1895) och S. Norberg (1898).