Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR
Forfatter: G. R. DAHLANDER
År: 1901
Forlag: Albert Bonniers förlag
Sted: STOCKHOLM
Sider: 296
UDK: 5378
Emne: svensk
FRAMSTÄLDA
AF
G. R. DAHLANDER,
Professor vid Tekniska Högskolan.
ETT SUPPLEMENT TILL FÖRFI:S FÖRUT (ÅR 1893) UTGIFNA BOK
i samma Ämne:
ELEKTRICITETEN OCH DESS FÖRNÄMSTA TEKNISKA TILLÄMPNINGAR o. s. v.
MED 194 FIGURER I TEXTEN.
Søgning i bogen
Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.
Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.
Digitaliseret bog
Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.
NYARE JÄRN- OCH STÅLSORTERS MAGNETISKA EGENSKAPER. 77
teten I. Här betecknas de kurvor, hvilka motsvara det mju-
kaste stålet, med prickade linier, det mycket härda med full-
dragna samt en mellansort med---------------. En med absciss-
axeln parallel rät linie N är uppdragen med ordinatan 1=1000,
och på densamma till vänster å figuren äro abscissans skal-
delar afsatta tusenfaldigt förstorade, så att t. ex. i stället för
H— 140 finnes på lika afstånd från ordinataxeln skaldelen
0,14. Om nu räta linier dragas från origo till olika punkter
af N, bestämmer en af dessa liniers skärningspunkt med den
nedgående grenen af PP" af hysteresiskurvan det största
värdet å den kvarvarande magnetismen. För den skull är å
N en andra skala m afsatt, som angifver för en magnetstång
Fig. 49.
förhållandet mellan hennes längd och diameter. Man finner
af figuren, att den största möjliga kvarblifvande magnetismen
är 800 C.-Gr-S., men är m = 30 reduceras densamma till 700
och för w=15 till blott 430 C.-Gr.-S. Det synes häraf, att
vid tillverkning af starka magnetstänger det är lämpligast
att icke låta längden understiga trettio gånger diametern.
Om det däremot är af större vikt att gifva magneten konstant
styrka, äfven om denna icke är så stor, bör den koercitiva
kraften vara ansenlig, hvilket sker genom passande val af
material samt genom magnetisering i ett starkt fält, åtminstone
500 C.-G.-S., hvarjämte deniagnetiseringen bör blifva så ringa
som möjligt, hvilket inträffar om det magnetiska tillståndet
representeras icke genom en punkt på den nedstigande grenen
PP" utan genom en punkt P liggande inuti öglan (^=0,046 ;
1= 300; demagnetiserande kraften = 13, se fig. 49). En sådan