Lufttrafik
En Orientering

58 LUFTTRAFIK genomskinliga höstluften synes varenda liten detalj så egendomlig't klart och tydligt. Om det känns eget att flyga forstå gången, så känns det ännu besynnerligare att sedan vandra på jorden igen. Visst är, att jag aldrig så väl forstått, hur Jeppe paa bjerget kände sig till mods vid uppvak- nandet ur en lyckodröm, som alltför snart tog slut, som efter min första flygfärd.» Den 28 november, en ganska blåsig höstdag, före- togos med en armémaskin de flygningar, varom nedan- stående talar. I Social-Demokraten den 29/io skriver signaturen »Nick» bl. a.: »Blåste forsvarligt gjorde det. Inte en sådan där mild västanfläkt, som en gang i tiden, då flygkonsten ännu var ung, kom vimplarna kring den improviserade aerodromen på Gärdet att nästan röra på sig', och Calle Cederstrøm att utan tvekan rulla in sin Blériot i hanga- ren, utan en reguljär oktoberkörare av det slag som kommer en att dra ned hatten så långt som möjligt över öronen, köra ned huvudet mellan axlarna, svära över den fördömda blåsten och säga, att det tycks bli tidig vinter. Det var en vind som kom från kompas- sens alla trettiosex väderstreck och gjorde det med en fart av sina modiga tolv meter i sekunden, utom då den hade extra bråttom, vilket ofta inträffade. Den hade till specialitet att ruska ned höstlöv, och på lediga stunder höll den konsert i telefontrådarna.» I Aftontidningen församma dag skriver signaturen »Ritsch»: