Teori För Friktionen
Med Särskildt Afseende Å Dess Tillämpning På Maskiner För Höjning Och Sänkning Af Tyngder

 30 horisontala skifdiameterns båda ändpunkter samt häfarmarne för P och Q vara sinsemellan lika och = R, fig. 40. I verkligheten måste emel- lertid Q:s häfarm blifva större och P:s mindre än R, ty eljes er- hölles icke de för bøjningen å ena sidan och uträtningen å den andra erforderliga kraftmomenten Qq och Pp; se fig. 41. I stallet att vid tillämpningarna införa q) och q, brukar man tänka sig den böjliga maskindelen utgå rak ifrån skifvan, alldeles så som om intet motstånd funnes, och samtidigt en tangentialkraft S — det re- ducerade styfhetsinotståndet — verkande vid skifvans omkrets och i en riktning inotsatt rörelsen. Detta öfverensstämmer med identiteten PR = QR+ (P— Q)R, eller PR = QR + SR, der S = P— Q. Enär det tänkta motståndet S i sjelfva verket skal] ersätta än- dringarna p och q i häfarmarne för P och Q i afseende å skifvans axel, bör detsamma införas endast i momenteqvationen i afseende på denna axel, men alls icke ingå i den eller de projektionseqvationer, som i öfrigt kunna vara för jemvigtens bestämmande erforderliga. a. Kettingar. Fig. 42 må föreställa den ketting med tillhö- rande skifva, med livars tillhjelp lasten Q skall uppfordras. Länk- längden må vara l och R afståndet från axeln till länkarnes inbördes tangeringspunkter, p krökningsradien tül den länkdcl, livari glidningen eger ruin, « medelpunktsvinkeln, svarande emot längden af en länk, och friktionskoeff. i länkarne. Utgående från (3) och med iakttagande att, för den tid, under hvilken lasten höjes stycket l, At = PI, An = Ql och Af = f\Ppa + ftQpa> erhålles PI = Ql + fxPp^ + txQpa- Nu är, enligt fig., I — 2R Sin - •