Teori För Friktionen
Med Särskildt Afseende Å Dess Tillämpning På Maskiner För Höjning Och Sänkning Af Tyngder

Forfatter: O.E. Westin

År: 1890

Forlag: Central-Tryckeriet

Sted: Stockholm

Sider: 78

UDK: 531.4

Søgning i bogen

Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.

Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.

Download PDF

Digitaliseret bog

Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.

Side af 98 Forrige Næste
29 Införes det af (46) bestämda värdet für produkten Pr i de två foregående eqvationerna, erhall as 2 25Ü.V. irRn eP—l ’ k 7 och Tt=L™* i (48). 7iRn ef°- — 1 Då hjulen nürmelsevis stå stilla, är päkänningen i båda remparterna till- 7’_+ T, _ 1 125 7V </“ + 1 . 2 ttRh eP — 1 k 7 Spannes remmen med delta belopp, blifver friktionen mellan rem och skifva füllt utvecklad under gangen. Någon säkerhet emot glidning eller »slirning» forefinnes då icke. För att förekomma sliming, måste remmen följaktligen spännas hårdare. Formlerna (46), (47) och (48) kunna äfven användas för beräk- ning beträffande arbetets öfverförande från remmen till lastskifvan; man behöfver dervid endast utbyta de till drifskifvan hörande stor- heterna R och n ernot motsvarande för lastskifvan. 24. Styfhetsmotstånd i kettingar, linor och remmar. Då en ketting, lina eller rem uppvindas på eller afvecklas från en vals eller en rund skifva, uppkommer alltid en förlust i arbete, på grund af den ofullkomliga böjligheten eller det s. k. styfhetsmotståndet hos maskindelen i fråga. Vid kettingar orsakas denna förlust deraf, att då en ny länk upplägges på skifvan, måste den vridas omkring den närmast foregående, ocli då en länk afvecklas, vrides denne omkring den närmast efterföljande; härvid tager friktionen en del arbete i an- språk. Hos liainplinor och remmar uppstår vid bøjningen utefter skif- van en formförändring, kräfvande ett visst arbete, och vid afvecklingen fordras ock ett arbete för remmens eller linans uträtande, ty vanligen är den först nämda formforandringen så stor, att elasticitetsgränsen för den i öfrigt foga elastiska kroppen öfverskrides. Uti linorna glida dessutom de snodda delarne något cmot hvarandra, och då denna glid- ning lorsiggår i kilformiga spår, biir motståndet jemförelsevis betydande. Funnes icke det omnämda styfhetsmotståndet, skulle vid uppfor- dring af en tyngd Q och vid vertikal drifkraft P de nedhängande de- larne af linan, remmen eller kettingen vara fullkomligt raka från den