Teori För Friktionen
Med Särskildt Afseende Å Dess Tillämpning På Maskiner För Höjning Och Sänkning Af Tyngder
Forfatter: O.E. Westin
År: 1890
Forlag: Central-Tryckeriet
Sted: Stockholm
Sider: 78
UDK: 531.4
Søgning i bogen
Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.
Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.
Digitaliseret bog
Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.
29
Införes det af (46) bestämda värdet für produkten Pr i de två
foregående eqvationerna, erhall as
2 25Ü.V. irRn eP—l ’ k 7
och Tt=L™* i (48). 7iRn ef°- — 1
Då hjulen nürmelsevis stå stilla, är päkänningen i båda remparterna till- 7’_+ T, _ 1 125 7V </“ + 1 . 2 ttRh eP — 1 k 7
Spannes remmen med delta belopp, blifver friktionen mellan rem och
skifva füllt utvecklad under gangen. Någon säkerhet emot glidning
eller »slirning» forefinnes då icke. För att förekomma sliming, måste
remmen följaktligen spännas hårdare.
Formlerna (46), (47) och (48) kunna äfven användas för beräk-
ning beträffande arbetets öfverförande från remmen till lastskifvan;
man behöfver dervid endast utbyta de till drifskifvan hörande stor-
heterna R och n ernot motsvarande för lastskifvan.
24. Styfhetsmotstånd i kettingar, linor och remmar. Då en
ketting, lina eller rem uppvindas på eller afvecklas från en vals eller
en rund skifva, uppkommer alltid en förlust i arbete, på grund af den
ofullkomliga böjligheten eller det s. k. styfhetsmotståndet hos
maskindelen i fråga. Vid kettingar orsakas denna förlust deraf, att
då en ny länk upplägges på skifvan, måste den vridas omkring den
närmast foregående, ocli då en länk afvecklas, vrides denne omkring
den närmast efterföljande; härvid tager friktionen en del arbete i an-
språk. Hos liainplinor och remmar uppstår vid bøjningen utefter skif-
van en formförändring, kräfvande ett visst arbete, och vid afvecklingen
fordras ock ett arbete för remmens eller linans uträtande, ty vanligen
är den först nämda formforandringen så stor, att elasticitetsgränsen
för den i öfrigt foga elastiska kroppen öfverskrides. Uti linorna glida
dessutom de snodda delarne något cmot hvarandra, och då denna glid-
ning lorsiggår i kilformiga spår, biir motståndet jemförelsevis betydande.
Funnes icke det omnämda styfhetsmotståndet, skulle vid uppfor-
dring af en tyngd Q och vid vertikal drifkraft P de nedhängande de-
larne af linan, remmen eller kettingen vara fullkomligt raka från den