Teori För Friktionen
Med Särskildt Afseende Å Dess Tillämpning På Maskiner För Höjning Och Sänkning Af Tyngder

eller 1 ( 1 ( 2 Cos a _ 2 71 ’ + /? + Kk = /Z ’ samt slutligen genom insättning af värdet på // härur i (a): P — Q , > 11 i q ~ ir+ 7? + 2 Gos a ~ Kk ........... (54). Af denna eqv. synes, att for a — 0 (cylindriska hjul med yttre ingripning) motståndet blifver ett maximum, nemligen fa och att för (/. — tt ett minimum: (cylindriska hjul med inre' ingrepp) det nedgår till Delta beror tydligen på olikheterna i friktionsvågens längd. 26. Friktion vid skrufven. Vi vilja förutsätta, att en plattgängad skruf, lig. 45, har att uppbära en last, Q, • verkande parallelt med skrufspindelns riktning, men ej nödvändigtvis sammanfallande med dess kärnlinie, och att Q motverkas af dels trycken från skrufmuttern och dels ett kraftpar, PH, vid skrufhufvudet. Tvenne enskilda fall äro af särskilt intresse: a. Lasten höjes. Den vid skrufspindeln verkande friktions- kraften är i detta fall riktad nedåt. Tänkes gängan i muttern utvecklad i plan, biir dess öfre begrünsning rätlinig. De från denna begräns- ning utgående, på skrufgängans undre sida anbringade sneda trycken, T, ligga tydligtvis under normalen och bilda friktionsvinkeln, //., med denne; se fig. 46. Vilkoren för jemvigt äro, om « betecknar medelvärdet af skruf- gängans stigningsvinke] och r dess medelradie, ■I- II ft Q = 2TCos(« + /,) och, 0 AB, PH — (a + fjt) r. Häraf följer