Det Tusende Lokomotivet

NIIIIHNIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIHIIIIHIIIIHIIIIIIIIIIIHIIIIIIIHIIIIIIIIIIIIIIII^ NYDQVIST a HOLM . 1847-1912 kande» järnhyfvel, för hvilken denne ej hade användning. På Brefven stannade Lidstrom ett par dagar och arbetade på ritning till verkstadshuset, hvarmed Nydqvist fortsatte, så att han kunde sända den till Holm den 14 Februari. Samtidigt skickade han ett timmerförslag, »som torde vara något tillförlitligare än det vi gjorde upp vid TrolL hättan». Holm korresponderade vidt och bredt efter tegelsten, som det var svårt att komma öfver, i det att alla bättre bruk redan sålt sin årstillverkning. När man betänker, att allt detta företogs ännu innan man hade klarhet öfver tomtaftalets detaljer, kan man göra sig en föreställning om den energi och ifver, som besjälade de tre kom* panjonerna. Den ende, som visade någon oro, var Lidstrom. Redan från Brefven — dar han dock höll på med verkstadsritningen — skref han den 4 Febr. till Holm, att det blefve omöjligt för dem att tänka på någon anläggning vid Trollhättan, om de ej kunde få något bättre villkor än dem Ericsson ställt i utsikt: Holm borde på något artigt sätt fästa dennes uppmärksamhet på vissa erforderliga förändringar i de omtalade tomtupp* låtelsevillkoren, särskildt yrka sankning i afgälderna. Häröfver blef Holm i sin ordning orolig och meddelade sig med Nydqvist. Denne lugnade hans farhågor. »Lidström är ej den, som trader tillbaka», skref han (14/2), »men har något kvar från sin barndom, som oss emellan sagdt kan förliknas vid: ’Vill Farbror ta en sup? — Nenenej jagtackar’ och skulle han bli lika snopen som ’Farbror’, om man sade ’låt bli då’.» Vid afresan från Brefven hade han forresten sagt, att han skulle hem och börja rita på boningshus och höra efter, om de möjligtvis skulle kunna låta göra fönsterkarmar där uppe i landet, om de blefve något billigare. I bref till Holm ett par dagar senare (18/2) forklarade sig Lidstrom, och det visade sig, att Nydqvist i det stora hela haft rätt. »Mitt uttryck ’att det biir omöjligt för oss att tänka på någon anläggning vid Trollhättan’ hade», skref han, »egentligen afseende på, att Du skulle betinga oss något bättre villkor. Jag var sjuk, ledsen och nedstämd, när det skrefs, och undrar ej, om det smittat af sig, vill dock öppet erkänna, att jag är mycket obeslutsam, om vi skall våga försöket — alia har afrådt darifrån — och måhanda biir våra små tillgångar medtagna, innan vi kan förtjäna något. Att läget är utmärkt godt och lokalen bra, erkänner jag och tror, att blott vi kunde komma i gång och hade något öfver till aflöningar och forlager, vi nog skulle med arbetsamhet och omtanka taga oss fram, men att den årliga afgälden är för dryg, går jag ej ifrån, och säkert vill ingen i rent köp ge en däremot svarande summa. Du har nu liksom Nydqvist och jag sagt upp en formånlig plats, troligen har jag haft det minst trefligt och är nu värst daran med min stora famille. Jag väntar nu af din erfarenhet och världskännedom ett afgörande råd, huru vi böra ställa oss. Jag kan ej - 22 -