Det Tusende Lokomotivet

NYDQVIST a HOLM • 1847-1912 sålunda kranar (1848 till Lidköpings hamn), fundament och diglar till boktryckarpressar, sockerpressar for kaksocker till Francke &. Braune i Göteborg, hydrauliska pressar till pappersbruk, gjutgods till gryn* och krossmaskiner, ångpannor och ångmaskiner, oljekvar# nar, kanoner (för signalering), kvarnverk — sådana hade förut till västra Sverige leve* rerats från Brefven, hvars hitflyttade »verkmästare» nu helt naturligt fick beställnin* game — ugnsbeslag och spislar, grafkors af gjutjärn med inskriptioner, bakugnshällar och bakplåtar, pressjärnsugnar och pressjärn, en press »för pressning af mösskärmar», ringar för åkervaltar, grytor för apoteksvaruberedning, diverse såsom pallringar och klys till kanalbåtar, småningom i stor utsträckning tröskverk och gjutgods till hvarje# handa åkerbruksredskap. Ett tungt slag var det för den unga verkstaden, att Lidstrom redan den 15 Oktober 1850 vid endast 36 års ålder bortrycktes af den då i Sverige under några år här och hvar härjande kolerafarsoten. Med sitt goda hufvud och vinnande sätt hade denne mycket bidragit att åt det nya foretaget knyta värdefulla personliga forbindelser. I korrespondensen finnas bevarade många uttryck af saknaden vid hans bortgang. Så* lunda skrifver kammarherre Arvid Virgin i Alingsås: »Det var en svar dödspost, den om den hederlige Lidstrom. Ehuru jag endast kort tid varit känd af honom, sör# jer jag honom riktigt. Så mycken skicklighet med så mycken anspraklöshet träffar man sällan — och för öfrigt huru god, mild och adel föreföll han icke!» Brukspatron Gustaf Siljeström på Binga (Kalmar län) »beklagar herr Lidströms dödliga fränfälle såsom en stor förlust för ej mindre hans familj och bolaget än äfven det allmänna, som enligt allmänna meningen i honom förlorade en utmärkt skicklig man i sitt fack och en god medborgare.» Och den 5 Nov. skrifver Nils Ericsson, som bättre än de fiesta bör ha haft tillfälle bedöma honom: »Den sorgliga underrättelsen om den dug* lige, älskade och aktade Lidströms bortgång har jag mottagit och delar uppriktigt det allmänna deltagande, som detta dödsfall väckt bland den hädangängnes vänner och be# kanta » Naturligtvis kräfde koleran offer äfven inom arbetarestammcn, dock färre än man kunnat vänta i betraktande af det oordentliga och supiga lefnadssätt, som bland den* samma vid denna tid var blott alltför vanligt. För verkstaden var detta en stor lycka, ty yrkesskickliga arbetare var det icke lätt att erhålla. Betecknande för svårigheterna i detta hänseende är, hvad direktör Jacques Lamm på Ludvigsbergs gjuteri skref till Lidstrom i April 1849 i ett arbetareanställningsärende: »Den skicklige filaren Björk? lund eller rättare den Björklund, som hade så vackra betyg om skicklighet, skulle resa till Trollhättan till Dig på första öppet vatten och som karlen till dess ej kunde gå - 42 -