Torpeder Och Minor

 mycket i fart på de större skjutdistanserna. Det har så- lunda visat sig nödvändigt att vid de numera förekom- mande mycket stora skottvidderna använda dels en kraftig, men kortvarig igångsättningsimpuls medelst komprimerad luft och dels en kontinuerlig under torpedens hela bana ver- kande kraft för underhållande af den genom igångsätt- ningsimpulsen meddelade rotationshastigheten. Man har sålunda återgått till att förse svänghjulet med skoflar på periferien och låter efter igångsättningen en liten luftstråle blåsa mot skoflarna för hastighetens underhållande. Svårig- heten är emellertid att konstruera gyroskopet så, att den kontinuerliga luftstrålen icke stör gyroskopets fria rörelse, något som är ytterst känsligt. En stor fördel med luftgyroskopet är att det icke be- höfver uppdragas såsom fjädergyroskopet. Ett godt fjädergyroskop styr torpeden med ett största fel af ± i %', d. v. s. + 10 m afvikning på i ooo m distans, dock intill högst 3 000 m distans. Med de mo- dernaste luftgyroskopen har precisionen ökats betydligt, och numera kan man äfven på 6 000 à 8 000 m distans räkna med ett största fel af endast c:a 5 m pr 1 000 m distans. Gyroskopet anordnas ibland för vinkelskjutning, »skjut- ning om hörn». Detta åstadkommes genom att inställa sliden till en viss grad förskjuten. Genast efter utskjut- ningen girar da torpeden, till dess sliden kommer i medel- läge, hvarefter torpeden fortsätter i denna nya riktning. Man kan äfven åstadkomma gir, sedan torpeden gått en viss önskad distans på rak kurs. Dylika vinkelgyroskop användas vid fasta kustbatterier för skjutning kring uddar och holmar samt vid skjutning från däckstuber, då man stäfvar rätt mot målet och vill att torpedens bana skall blifva parallell med det skjutande fartygets kurs. Stjårtstycket har horisontella och vertikala vingar för ökande af stabiliteten. [ de förra äro anbragta de hori- sontella rodren för djupstyrningen och i de senare de ver- tikala rodren eller gyroskopsrodren för sidostyrningen, Till