Torpeder Och Minor

31 Metoden b) är den mest använda, då den gifver enklare konstruktioner än metoden c); metoden a) torde knappast användas numera. Metoden b) har dessutom det före- trädet framför c), att kabeltrumman sitter i ankaret, hvar- för själfva minan icke behöfver gifvas extra stor flytkraft för kabeltrummans uppbärande, hvarjämte metoden b) ställer mindre fordringar på själfva minstommens hållbar- het mot utvändigt tryck. Metoden c) har emellertid det Fig. 8. Förankring med hydrostat. företrädet, att minan vid fällningen omedelbart försvinner frän vattenytan, hvarigenom mineringen dels blir mindre märkbar för fienden och dels de fällande fartygen i mindre grad hindras i sin manöver inom minfältet. 2) Den automatiska armeringsinrättningen skall vara sädan, att minan kan handteras före och vid fällandet utan minsta risk för sprängning af våda. Först en kort stund efter utläggandet och sedan minan kommit ned på det önskade djupet, skall minan vara armerad, d. v. s. farlig vid påsegling. För automatisk armering använder man vanligen en smältsprint af salmiak, socker e. d., som löses af vattnet och på ett eller annat sätt armerar affyr- ningsmekanismen. För ändamålet kan man äfven använda en hydrostatisk piston, urverk eller minans egen flytkraft. Dä armeringen i allmänhet skall ske några minuter efter fällningen, möter det inga större svårigheter att göra ar- ineringsanordningarna pålitliga.