Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR
Forfatter: G. R. DAHLANDER
År: 1901
Forlag: Albert Bonniers förlag
Sted: STOCKHOLM
Sider: 296
UDK: 5378
Emne: svensk
FRAMSTÄLDA
AF
G. R. DAHLANDER,
Professor vid Tekniska Högskolan.
ETT SUPPLEMENT TILL FÖRFI:S FÖRUT (ÅR 1893) UTGIFNA BOK
i samma Ämne:
ELEKTRICITETEN OCH DESS FÖRNÄMSTA TEKNISKA TILLÄMPNINGAR o. s. v.
MED 194 FIGURER I TEXTEN.
Søgning i bogen
Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.
Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.
Digitaliseret bog
Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.
94 METODER OCH APPARATER FÖR MÄTNING AF ELEKTRICITETEN.
Det synes af figuren, att alla de rena metallernas kurvor
konvergera mot den absoluta nollpunkten — 273°, så att vid
afkylning till denna temperatur deras ledningsmotstånd helt
och hållet skulle försvinna, hvaremot icke någon sådan kon-
vergens äger rum för legeringarna. Den ordning, i hvilken
metallerna komma i afseende å den elektriska ledningsför-
mågan, är olika vid mycket låga och. vid vanliga temperaturer.
Sålunda är vid 15° rent silfver den bästa ledaren, men vid
— 200° äger kopparen större ledningsförmåga. För några af
metallerna äro kurvorna mycket krökta. De förnämsta mag-
netiska metallerna, järn och nickel, ha kurvor, som äro mycket
konkava uppåt, och detta är äfven betecknande för flera
magnetiska legeringar. Medel-temperaturkoefficienten för dessa
magnetiska metaller mellan 0° och 100° är mycket större än
för andra metaller och procent-förminskningen vid afsvalning
från 200° till — 200° är större än för någon annan metall.
Hvad angår legeringarna, visar det sig, att om till en ren
metall sättes en liten kvantitet af en annan metall, så höjes
motståndskurvan nästan parallelt med den öfvervägande be-
ståndsdelens kurva. Så t. ex. är kurvan till legeringen af
6 % koppar med 94 °/0 aluminium parallel med aluminium-
kurvorna, men ligger högre upp. 3 0 0 aluminium med 97 °/0
koppar lämnar en legering, hvars motståndskurva är parallel
med kopparkurvan, men ligger högre upp. När två rena
metaller legeras i olika förhållanden, så är det vanligen någon
proportion, i hvilken den bildade legeringen äger ett inaximi-
motstånd, och med undantag för legeringar af zink, tenn,
bly och kadmium sinsemellan är legeringens motstånd större
än någondera beståndsdelen. Flera kända legeringar, som
gifva högt, om icke det högsta motstånd, äro de hvilka mot-
svara bestämda och möjliga kemiska föreningar af metallerna
ined hvarandra. Sålunda den bekanta platina-silfver-legeringen
i förhållande af 1: 2, hvilken motsvarar föreningen Pt Ag4,
järn-nickel-legeringen i förhållande af 4 : 1, som motsvarar för-
eningen Ni Fe4, platina-iridium-legeringen i förhållande af 4 : 1,
som motsvarar föreningen Ir Pt4 samt koppar-mangan-lege-
ringen 7 : 3 motsvarande föreningen Cu2 Mn. Det har emel-
lertid visat sig, att mycket stort motstånd vanligen åtföljes af
ringa seghet och böjlighet, och när legeringen uppnår en sådan
gräns som 100 mikrohm per kubcm., blifver dess värde mindre
till följd af försämringen, af de mekaniska egenskaperna.
Fleming och Dewar ha särskildt undersökt det elektriska
motståndet af stål-legeringar, innehållande olika proportioner.
Fig. 63 visar en grafisk framställning af de härvid funna
resultaten. Här betecknar A nickelstål, 19,6 4 °/0, icke mag-
netiskt; B nickelstål, 29,0 0 Q, icke magnetiskt; C mangan-