Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

NYARE INSTRUMENT FÖR UPPMÄTNING AF STRÖMSTYRKAN. 99 Den sålunda bildade ramen (se fig. 67) är förenad med två stål tappar, hvilande pä underlag af fina stenar. Två spiralfjädrar SS1 af icke magnetisk metall föra strömmen till ramen och motväga tillika det elektromagnetiska kraftparet, när en ström genomgår instrumentet. Vid ramen är en aluminiumnål fästad, hvars tröghetsmoment är ytterst ringa. På sätt afbildningen visar omgifves ramen med ett rör, vid hvars midt hattarna med stenarna äro anbragta. I den rörliga ramens ini’e och fastsatt vid röret är en stålkula F, som sluter den magne- tiska kretsen. Det magnetiska fältet bildas af en ringformig stålmagnet A, fig. 68, i hvars öppna rum röret införes. Denna magnet är i ett stycke, af den form afbildningen visar, utan särskilda polstycken. Erfarenheten har nämligen visat, att hopsättningen af flera stålblad lämnar vid samma volym hos magneten ett mycket starkare fält, men detta försvagas täm- Fig. 67. Fig. 68. ligen hastigt med tiden, så att det slutligen blifver svagare än det fält, som erhålles med en magnet af ett enda stycke. Användandet af särskilda polstycken skulle icke blott föröka det magnetiska ledningsmotståndet, utan tillika föranleda magnetiska derivationer, som försvaga fältet och förminska instrumentets känslighet. Stålet är härdadt och äfven anlöpt, emedan därigenom den koercitiva kraften blifver vid pass 40 C.-G.-S.-en heter i stället för 30, hvarjämte magnetismen blifver mera stabil. Trådspiralens motstånd är 0,5 ohm och en ström af 0,0 5 ampere är tillräcklig för att gifva ett utslag öfver hela skalan. För att uppmäta starkare strömmar anbrin- gas instrumentet i derivation till motstånd, afpassade efter den1 strömstyrka, som skall uppmätas. Dessa motstånd äro hopsatta af nysilfverbleck med. 1 mm. tjocklek, hvilkas ändar äro fastlöclda vid två kopparstycken för strömmens införande. De förenas med ampéremetern genom två böjliga lednings- trådar af c:a 1 m. längd, hvilkas ändar äro försedda med