Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR
Forfatter: G. R. DAHLANDER
År: 1901
Forlag: Albert Bonniers förlag
Sted: STOCKHOLM
Sider: 296
UDK: 5378
Emne: svensk
FRAMSTÄLDA
AF
G. R. DAHLANDER,
Professor vid Tekniska Högskolan.
ETT SUPPLEMENT TILL FÖRFI:S FÖRUT (ÅR 1893) UTGIFNA BOK
i samma Ämne:
ELEKTRICITETEN OCH DESS FÖRNÄMSTA TEKNISKA TILLÄMPNINGAR o. s. v.
MED 194 FIGURER I TEXTEN.
Søgning i bogen
Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.
Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.
Digitaliseret bog
Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.
LIKSTRÖMSDYNAMOS FRÅN ALLMÄNNA SVENSKA AKTIEBOLAGET. 131
öfverenstämmelse med cle moderna typerna. Så t. ex. fyrpols-
dynamos af 250 hästkrafter vid 300 hvarf i minuten af den
anordning fig. 93 visar. Mycket små generatorer, under 1
hästkraft, gifvas en form öfverensstämmande med små mo-
torers, hvarom mera längre fram.
Bland de stora af bolaget utförda dynamomaskinerna för
likriktad ström vilja vi särskildt anföra de för elektrolytiskt
ändamål använda vid Månsbo, Alby m. fl. anläggningar. Vid
de först utförda af dessa maskiner*) användes följande an-
ordning. Hvardera maskinen drifves direkt af en särskild turbin
af 220 hästkrafter och med horisontal axel, beskrifvande 260
hvarf i minuten. För att underlätta dynamomaskinernas
uppsättning och reparation äro de uppställda på fyra i cement
inbäddade gjutjärnsskifvor, pä hvilka de kunna förskjutas i
axelns riktning. Dessa maskiner äro sexpoliga, omslutna med
en cylindrisk gjutjärnsring, vid hvilken magnetkärnorna äro
fastgjutna. För att förminska maskinens vikt samt för att
försvaga armatur-reaktionen genom att föröka motståndet för
de af denna härrörande kraftlinierna i magnetpolerna äro de
nämnda magnetkärnorna gjutna ihåliga. Induktorn är truin-
lindad med sex borstlägen. Dess yttre diameter är 900 mm.
Järnkärnan är såsom vanligt af plåt, och i denna äro 96
ovala hål utstansade vid omkretsen, och de öppna rännorna
äro frästa, sedan den hopsatta järnkärnan blifvit utsvarfvad.
Hålens form och de däri lagda trådarna visas af fig. 116,
sid. 150. Det synes häraf, att induktorns lindning innehåller
3 trådar. Af dessa, som äro isolerade från hvarandra medels
remsor af vulkaniserad fiber, äga de två undre 10 mm. dia-
meter och de tillhöra den vanliga induktorledningen, hvaremot
den öfre med 7 mm. diameter efter Sayers metod, för hvilken
vi längre fram skola närmare redogöra, är förenad vid ena
änden med en kollektorlamell och vid den andra änden med
föreningspunkten mellan två närliggande induktorspolar. Ända-
målet med denna anordning är att få neutrallinierna att
bibehålla sitt läge oförändradt, så att borstarna icke behöfva
gifvas förspräng. Kollektorlamellerna äro till antalet 96. Under
normala förhållanden lämna dessa maskiner i yttre ledningen
1,200 ampere och 115 volt, och de kunna arbeta oafbrutet dag
och natt med denna verkan. För kortare tid kan dock effek-
ten betydligt uppdrifvas. Den erforderliga strömmen i magnet-
lindningen vid normal belastning är ] 1 ampere och vid tom-
gång 9 ampere.
’) Se Teknisk Tidskrift, 1894, p. 50.