Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

Forfatter: G. R. DAHLANDER

År: 1901

Forlag: Albert Bonniers förlag

Sted: STOCKHOLM

Sider: 296

UDK: 5378

Emne: svensk

FRAMSTÄLDA

AF

G. R. DAHLANDER,

Professor vid Tekniska Högskolan.

ETT SUPPLEMENT TILL FÖRFI:S FÖRUT (ÅR 1893) UTGIFNA BOK

i samma Ämne:

ELEKTRICITETEN OCH DESS FÖRNÄMSTA TEKNISKA TILLÄMPNINGAR o. s. v.

MED 194 FIGURER I TEXTEN.

Søgning i bogen

Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.

Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.

Download PDF

Digitaliseret bog

Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.

Side af 306 Forrige Næste
LIKSTRÖMSDYNAMOS FRÅN ALLMÄNNA SVENSKA AKTIEBOLAGET. 131 öfverenstämmelse med cle moderna typerna. Så t. ex. fyrpols- dynamos af 250 hästkrafter vid 300 hvarf i minuten af den anordning fig. 93 visar. Mycket små generatorer, under 1 hästkraft, gifvas en form öfverensstämmande med små mo- torers, hvarom mera längre fram. Bland de stora af bolaget utförda dynamomaskinerna för likriktad ström vilja vi särskildt anföra de för elektrolytiskt ändamål använda vid Månsbo, Alby m. fl. anläggningar. Vid de först utförda af dessa maskiner*) användes följande an- ordning. Hvardera maskinen drifves direkt af en särskild turbin af 220 hästkrafter och med horisontal axel, beskrifvande 260 hvarf i minuten. För att underlätta dynamomaskinernas uppsättning och reparation äro de uppställda på fyra i cement inbäddade gjutjärnsskifvor, pä hvilka de kunna förskjutas i axelns riktning. Dessa maskiner äro sexpoliga, omslutna med en cylindrisk gjutjärnsring, vid hvilken magnetkärnorna äro fastgjutna. För att förminska maskinens vikt samt för att försvaga armatur-reaktionen genom att föröka motståndet för de af denna härrörande kraftlinierna i magnetpolerna äro de nämnda magnetkärnorna gjutna ihåliga. Induktorn är truin- lindad med sex borstlägen. Dess yttre diameter är 900 mm. Järnkärnan är såsom vanligt af plåt, och i denna äro 96 ovala hål utstansade vid omkretsen, och de öppna rännorna äro frästa, sedan den hopsatta järnkärnan blifvit utsvarfvad. Hålens form och de däri lagda trådarna visas af fig. 116, sid. 150. Det synes häraf, att induktorns lindning innehåller 3 trådar. Af dessa, som äro isolerade från hvarandra medels remsor af vulkaniserad fiber, äga de två undre 10 mm. dia- meter och de tillhöra den vanliga induktorledningen, hvaremot den öfre med 7 mm. diameter efter Sayers metod, för hvilken vi längre fram skola närmare redogöra, är förenad vid ena änden med en kollektorlamell och vid den andra änden med föreningspunkten mellan två närliggande induktorspolar. Ända- målet med denna anordning är att få neutrallinierna att bibehålla sitt läge oförändradt, så att borstarna icke behöfva gifvas förspräng. Kollektorlamellerna äro till antalet 96. Under normala förhållanden lämna dessa maskiner i yttre ledningen 1,200 ampere och 115 volt, och de kunna arbeta oafbrutet dag och natt med denna verkan. För kortare tid kan dock effek- ten betydligt uppdrifvas. Den erforderliga strömmen i magnet- lindningen vid normal belastning är ] 1 ampere och vid tom- gång 9 ampere. ’) Se Teknisk Tidskrift, 1894, p. 50.