Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

172 VÄXELSTRÖMSDYNAMOS OCH MOTORER SAMT TRANSFORMATORER. 72. Vilkor för maximieffekt ined växelström. — Det uttryck för effekten, som vi funnit, nämligen II a o s II Hfe o o CZ2 visar att densamma beror icke blott på den verksamma elek- tromotoriska kraften och den verksamma strömstyrkan, utan jämväl på den fasförskjutning, som till följd af själfinduktion uppstår mellan, dessa. Själfinduktionen förminskar sålunda effekten så till vida, att en större maskin erfordras för samma effekt, men det är icke nödvändigt att verkningsgraden där- igenom afsevärdt förminskas. För en ledning innehållande en viss själinduktion blifver effekten olika allt eftersom det öfriga, induktionsfria motståndet r förändras, och det gifves ett visst sådant motstånd, vid hvilket effekten uppnår ett maximum. För att bestämma vilkoret härför, skola vi i nyss anförda ekvation insätta de i § 69 gifna värdena r COS Wrp = — ---; yr2 + Z2w2 T -E samt 1 — —---- — ~\/r2 + L2w2 JE2 T hvaraf föli er W —------------------ J 2 r2 + L2w2 Man finner lätt, att IV uppnår maximivärdet*), när r = Lw, och det är följaktligen Med andra ord maximivärdet å W erliålles när det ohmska motståndet är lika stort med dettas »iuductance». Vin- yr keln wcp är då — eller 45°. 4 Tillämpas detta för det fall att i ledningen införes en likströmsdynamo med serielindning samt med elektromagnet- kärnor af tunna järnbleck, som förhindra uppkomsten af foucaultska strömmar, blifver förhållandet mera inveckladt. Dynamomaskinen sättes i rörelse åt samma håll, vare sig *) Enklast framgår detta, om ekvationen sättes under formen