Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR
Forfatter: G. R. DAHLANDER
År: 1901
Forlag: Albert Bonniers förlag
Sted: STOCKHOLM
Sider: 296
UDK: 5378
Emne: svensk
FRAMSTÄLDA
AF
G. R. DAHLANDER,
Professor vid Tekniska Högskolan.
ETT SUPPLEMENT TILL FÖRFI:S FÖRUT (ÅR 1893) UTGIFNA BOK
i samma Ämne:
ELEKTRICITETEN OCH DESS FÖRNÄMSTA TEKNISKA TILLÄMPNINGAR o. s. v.
MED 194 FIGURER I TEXTEN.
Søgning i bogen
Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.
Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.
Digitaliseret bog
Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.
208 VÄXELSTRÖMSDYNAMOS OCH MOTORER SAMT TRANSFORMATORER,
lämpligare att här använda ett särskildt, slutet system af
ledningar, hvari strömmarna induceras. Dessa böra ledas på
så sätt, att de verka så fullständigt som möjligt för drif-
kraftens frambringande. Man får härvid ihågkomma, att den
mekaniska kraft, hvarmed en strömledare åverkas i ett
magnetiskt fält, är riktad vinkelrätt såväl mot dettas kraft-
linier som mot strömmens riktningslinie. Vidare måste an-
vändandet af en järnkärna vara fördelaktigt för förstärkande
af det magnetiska fältet genom det magnetiska ledningsmot-
ståndets förminskning. Men för att föröka den elektriska
ledningsförmågan böra kopparstänger inläggas i järnet. För-
delaktigast är härvid att bilda järnkärnan af järnbleck,
isolerade fran hvarandra, samt med särskild omsorg isolerade
från ledningen. Kopparstängerna förenas vid ändarne med
en kortslutande ring, som vanligen är af koppar. Någon
förening med yttre ledningen erfordras icke vid en dylik
motor; den bildar ett i sig själft slutet system. Fig. 158
visar exempel å denna anordning. Den inre kring en axel
rörliga rotorn bildar en järncylinder med 37 nära omkretsen
inlagda kopparstänger med 9 mm. diameter, hvilka vid båda
ändarne äro förenade medels breda kopparband. Luftrummet
mellan statorn och rotorn är endast 0,5 mm. bredt.
Väsentligen lika anordningar begagnas vid konstruktionen
af asynkrona trefasmotorer. Statorn är ytterst och utgöres
af en ringformig plåtkärna, försedd med lindning, anbragt
vare sig stjärn- eller triangelkopplad, i hål nära kärnans inre
yta, och till hvilken trefasströmmen inledes, så att ett roterande
fält alstras. Den är vid större motorer försedd med trum-
lindning och vid mindre med ringlindning. Vid låg spänning
och stark ström användes kopparstänger förenade med koppar-
skenor vid ändarne. Rotorn innehåller vanligen en cylindrisk
kärna af hoplagda skifvor eller ringar af järnbleck med där-
uti anbragta kopparstänger, hvilka vid ändarne kortslutas
med ringar äfven af koppar. I vissa fall begagnas, särskildt
för mindre motorer, massiva järnstommar med däruti inlagda
icke isolerade kopparstänger.
De asynkrona motorerna böra vid igångsättningen erhålla
ett stort kraftpar eller vridningsmoment, utan att strömstyrkan
springer upp till allt för högt värde. Ju mindre lednings-
motstandet är i rotorn och således ju mindre eftersläpningen
är vid normal belastning, dess större blifver begynnelse-
strömmens styrka. Denna försvagas dock genom läckningen.
Om man vill förminska deuna genom att använda starkt
magnetiskt fält och ett litet antal trådhvarf i rotorn, uppstår
en ansenlig fasförskjutning, hvarigenom effekten blifver mindre.
Fasförskjutningen vid full belastning kan uppgå till 30 å 40°