Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

234 VÄXELSTRÖMSDYNAMOS OCH MOTORER SAMT TRANSFORMATORER, dränkts med en asfaltlösning och i flera lager lindats kring de båda ledarna, hvarefter hela kabeln fick genomgå en drag- skifva, så att det yttre röret hårdt trycktes mot den mellan båda rören befintliga isoleringen. Slutligen anbragtes ännu en pappersisolering kring det yttre röret jämte en beklädnad af järn. Kabelstyckenas längd utgjorde 5 m. och de förenades med hvarandra inuti med en kopparstäng samt uttill med ett kopparrör. Vid Ferrantis kablar iakttogs först, att vid en ka- bels införande i ledningen en förhöjning i spänningen äger rum, hvilken beror på att laddningskapaciteten åstadkommer en fasförskjutning i motsatt riktning mot själfinduktionen. Förhöjningen, som blifver störst, när de båda fasförskjritnin- garna upphäfva hvarandra (jämför § 74), är af stor olägenhet, emedan den kan föranleda genomslagning mellan de båda ledningarna. Kabeln måste i alla händelser profvas för en vida högre spänning än den, vid hvilken den skall användas. I allmänhet hopsättas dock kabelledningarna af en eller flera trådar af ren koppar, som stundom förtennas ifall detta på- kallas till skydd mot isoleringsmedlets kemiska inverkan. För växelströmledningar användas ofta koncentriska kablar.*) Så- som isoleringsmedel begagnas flera olika ämnen, såsom vulkani- serad kautschuk, jute, hampa och bomull, impregnerade med harts, -olja m. m., de sistnämnda dock endast för jämförelsevis låga spänningar, högst 2,500 volt, oljadt papper, samman- sättningar af kautschuk och guttaperka m. m. Vid Kaiser Wilhelm-kanalens belysningsanläggning, som arbetar vid 7,500 volt, begagnas för kablarnas isolering en kombination af kautschuk och guttaperka, på grund däraf att den förstnämnda visserligen är det bästa isoleringsämnet vid stark spänning, men att då densamma i någon mån är porös, ett öfverdrag af guttaperka här anbringas för att erhålla de största iso- leringsförmågan hos kabeln. Blyöfverdrag hos kablarna har allt mer vunnit insteg och användes numera i de flesta fall. Stundom anbringas icke blott en yttre blybeklädnad utan tillika en sådan mellan de båda ledarna. Till skydd mot yttre våld gör man som be- kant bruk af en armering med spiralformigt upplindade järn- band eller järntrådar. Vid kablar uppträder en företeelse, som är analog med magnetisk hysteresis, och som benämnes dielektrisk hysteresis. Enligt N. F. TFe&er**) skulle den i ett dielektriskt ämne genom hysteresis föranledda förlusten vara ytterst liten, blott motsvarande en uppvärmning af nägra hundratusendelar af en ’) Se »Elektriciteten», 2:a uppl. pag. 520. ”) Beiblätter zu den Annalen der Physik und Chemie. Bd 21, pag. 353.