Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

MEKANISKA VERKNINGAR. 25- Fig. 14. DE ELEKTRISKA VÅGORNAS lig. 14 visar. För att gifva åt röret ett bestäm dt läge använ- des en helt liten magnet och medels en spegel samt tub och skala iakttogos afvikningarna från detta läge. Röret och trå- den anbragtes i en glaskista, som kunde förskjutas långs trå- darna. Om apparaten utsattes för svängningarnas inverkan, sökte röret att inställa sig efter den elektriska kraftens medel- riktning, och en afvikning ägde rum. På det att denna måtte förökas, närmades trådarna i grannskapet af apparaten intill hvarandra, livar jämte små skif- vor vid dem anbragtes på sätt figuren visar. För att ådaga- lägga resonansens verksamhet stäldes apparaten vid c (fig. 13) vid en svängningsbuk, trå- darna ab och a'b' närmades så- som flg. 14 angifver, bryggan aa' (fig. 13) fördes på olika af- stånd e från BB', induktionsapparaten bragtes i gång och det första utslaget i ;ippmättes. Följande tabell angifver några hophörande värden ä e och i: e = 80 90 100 110 120 130 140 150 160 cm. i = 5,3 10,0 21,8 51,2 44,1 19,3 10,3 5,7 4,2 skaldelar.. Utslagets största värde bestämdes till 60,6 skaldelar vid 114 cm. afstånd från BB'. För att undersöka svängningarna i närheten af sväng- ningsbuken b indelades afståndet cb (fig. 13) i tolf lika delar och apparaten infördes vid de tretton ändpunkterna. Nu blefvo utslagen i: N-.o 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 i = 80,5 80,5 79,o 77,o 65,6 57,8 50,o 38,5 27,5 17,5 7,o l,o 0 Uppritas en kurva med ledning af dessa uppgifter, afviker den märkbart från sinusoidformen. Hertz uppmätte äfven den magnetiska kraften. Han gjorde därvid bruk af en cirkelformig ring med 65 mm. diameter af 2 mm. grof aluminiumtråd, upphängd på samma