Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

JÄRNETS OCH STÅLETS MAGNETISKA EGENSKAPER. 41 vid hvarje enkel ljuskälla den ljusmängd af samma slag, som i normal riktning utsändes från en kvadratcentimeters yta af smält platina vid dennas stelningspunkt, hvarjämte den prak- tiska enheten för det hvita ljuset skulle vara den ljusmängd, som i normal riktning utsändes af samma ljuskälla. Den svenska regeringen har i öfverensstämmelse med Kongl. Vetenskaps-Akademiens hemställan tills vidare afböjt ett så- dant fastställande af de elektriska enheterna, dels med hänsyn till att meningarna i vissa fall varit delade och dels emedan det synes lämpligt, att Sverige afvaktar de stora kultur- ländernas beslut i frågan. Hvad särskildt den föreslagna ljusenheten beträffar, hvilken af Chicago-kongressen icke blifvit godkänd, har den äfven från Sveriges sida blifvit afstyrkt. I Frankrike, England och Tyskland ha dock numera de _tre förnämsta enheterna ohm, volt ooh ampere blifvit lagligen faststälda. 23. De kvantiteter, hvilka angifva järnets och stålets magn etiska egenskaper. — Vi skola i minnet återkalla dessa kvantiteter äfvensom det samband, soin förefinnes mellan dem. Magneten antages vara en cylinder eller ett prisma. Intensiteten m hos magnetpolen, hvarvid enheten är be- stämd genom att två liknämniga magnetpoler, hvardera med intensiteten 1, på 1 cm. afstånd repellera hvarandra med en kraft af 1 dyne. Magnetiska momentet är produkten ml af polintensiteten och afståndet l cm. mellan de båda polerna. Magnetiseringsintensiteten I är magnetiska momentet ml divideradt med volymen i kbcm. hos magneten mellan polerna; är a magnetstångens tvärskärning i kvcm, är I—m : a. Magnetiska fältets intensitet H är den kraft i dyne hvar- med en magnetpol med intensiteten 1 i fältet åverkas. H. ut- trycker tillika det magnetiska kraftflödet eller antalet kraft- linier per kvcm. i fältet. Om en magnetpol med intensiteten m anbringas i fältet, åverkas den af en kraft mH dyne. Mottagligheten k för magnetismen är magnetiseringsinten- siteten dividerad med fältets intensitet, hvarvid järnstången antages vara anbragt parallelt med kraftlinierna. Man har således k = I.H. Magnetiska induktionen B är au talet kraftlinier per kvcm. af järnstångens tvärskärning. Genomträngligheten eller permeabiliteten p för magnetis- men, äfven kallad magnetisk ledningsjörmåga, är den mag- netiska induktionen dividerad med det magnetiska fältets intensitet, d. v. s. p — B.H. För luften och tomrummet är p — 1.