Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR
Forfatter: G. R. DAHLANDER
År: 1901
Forlag: Albert Bonniers förlag
Sted: STOCKHOLM
Sider: 296
UDK: 5378
Emne: svensk
FRAMSTÄLDA
AF
G. R. DAHLANDER,
Professor vid Tekniska Högskolan.
ETT SUPPLEMENT TILL FÖRFI:S FÖRUT (ÅR 1893) UTGIFNA BOK
i samma Ämne:
ELEKTRICITETEN OCH DESS FÖRNÄMSTA TEKNISKA TILLÄMPNINGAR o. s. v.
MED 194 FIGURER I TEXTEN.
Søgning i bogen
Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.
Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.
Digitaliseret bog
Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.
■ 42 METODER OCH APPARATER FÖR MÄTNING AF ELEKTRICITETEN.
Man har mellan dessa kvantiteter enkla relationer. I
själfva verket är det antal kraftlinier, som utgår från en
magnetisk pol och om en järnstång är anbragt på sätt
vi ofvan antydt i ett magnetiskt fält, så genomgås järnet
såväl af de mellan polerna gående kraftlinierna som ock af
det direkta kraftflödet Ha, och således är
Ba — Ha + 4 ttw
■eller
B=H+±nI.......................(1)
Insättes för B dess värde pH och för I dess värde kH,
erhålles
p = \ + knk............... (2)
Vi anföra äfven Maxwélls ekvation beträffande det mag-
netiska fält, som alstras i en trådspiral, hvars längd är ansen-
lig i jämförelse med dess tvärclimensioner. Om N är antalet
trådhvarf, L spiralens längd i cm. och. i strömstyrkan i
absoluta enheter, så är den magnetiska intensiteten hos fältet
inuti spiralen approximativt.
„ 4 nNi
.................
om icke något järn finnes i spiralen. Detta är äfven ett ut-
tryck för den magnetiserande kraften. Men om spiralen är
upplindad kring en järnkärna med genomträngligheten p,
förökas fältets intensitet i förhållande af p : 1.
Ekv. (3) är blott tillämplig för punkter inuti spiralen,
som icke ligga mycket nära ändarna. Vid dessa sistnämnda
är värdet af H blott hälften så stort som vid midten. Spiral-
hvarfvens form utöfvar icke något inflytande.
24<. Ewings apparater för undersökningar medels
magnetometriska metoden. — De förnämsta undersökningar
öfver järnets magnetiska egenskaper under de senare åren
äro anstälda af den engelske fysikern Eiving*') med använ-
dande delvis af den magnetometriska metoden i en väsentligt
modifierad form. Fig. 25 visar schematiskt den härför be-
gagnade apparaten. A är en järntråd, som undersökes,
hvilken bör vara lång och smal. Denna tråd anlöptes innan
försöket genom att långsamt dragas genom en lamplåga, så
.att hvarje del småningom bragtes till ljus rödglödning och
sedan långsamt fick afsvalna. Tråden stälcles lodrät i ett
*) Magnetic induction in iron and other metals, London 1892.