Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

UNDERSÖKNINGAR MEDELS MAGNETOMETRISKA METODEN. 43 glasrör på något afstånd från magnetometern B, hvårs in- rättning vi strax skola beskrifva. Öfver röret upplindad.es en magnetiseringsspiral, sträckande sig något öfver och under järntråden, så att den magnetiserande kraften inuti röret biet så vidt möjligt likformig. För att eliminera inflytandet af jordmagnetismens vertikala komposant, upplindades en andra spiral utanpå den första, genom hvilken fördes en ström från ett galvaniskt element C, reglerad med tillhjälp af motståndet D, så att den härigenom frambragta magnetismen just motvägde nyssnämnda komposant. I samma ledning som den magneti- serande hufvudströmmen var en trådspiral E, som utgjordes af några fä trådhvarf upplindade på en träram, hvilken kunde närmas till och aflägsnas från röret. Medels E neutraliserades magnetiseringsspiralens direkta verkan på magnetometern. De positiva och negativa ledningstrådarna virades för öfrigt om hvarandra för att hindra deras verkan utåt. För att kunna efter behof reglera strö nistyrkan i huf vildledningen användes en vätskereostat H, bestående af ett smalt cylindriskt glas- kärl innehållande en utspädd lösning af zinksulfat samt tre skifvor af amalgamerad zink, af hvilka den ena ligger pä bottnen af cylindern och den andra är fästad vid dennes öfre del, hvaremot den mellersta kan höjas och sänkas med till- hjälp af ett snöre, som går öfver en trissa till ett litet vind- spel. Afbildningen visar, huru ledningarna voro anordnade från det konstanta elektriska batteriet genom vätskemotståndet samt genom en galvanometer Gr och en kommutator F. Så- som elektricitetskälla begagnas lämpligast ett accumulator- batteri eller i brist däraf ett Daniells batteri. Den använda magnetometern visas af fig. 26. Den utgöres