Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR
Forfatter: G. R. DAHLANDER
År: 1901
Forlag: Albert Bonniers förlag
Sted: STOCKHOLM
Sider: 296
UDK: 5378
Emne: svensk
FRAMSTÄLDA
AF
G. R. DAHLANDER,
Professor vid Tekniska Högskolan.
ETT SUPPLEMENT TILL FÖRFI:S FÖRUT (ÅR 1893) UTGIFNA BOK
i samma Ämne:
ELEKTRICITETEN OCH DESS FÖRNÄMSTA TEKNISKA TILLÄMPNINGAR o. s. v.
MED 194 FIGURER I TEXTEN.
Søgning i bogen
Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.
Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.
Digitaliseret bog
Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.
50 METODER OCH APPARATER FÖR MÄTNING AF ELEKTRICITETEN. ’
NQ 47TZ]>
T: 25
hvaraf Q och sedermera B kan beräknas. Om B = r2, så
har man
„ 4n«1w1<z1w2 d z_x
*-------N 'Ö2..............
Vid dylika undersökningar äro åtskilliga omständigheter
att uppmärksamma.
På det att icke försöken med den ballistiska galvano-
metern må blifva allt för tidsödande, kan man i den sekundära
ledningen anbringa en helt liten trådspiral (D, fig. 29), i hvilken
en magnetstäng kan införas, hvarigenom det blifver möjligt att
snart bringa galvan om etern ålen i hvila. Naturligtvis får detta
ske på sådant sätt, att icke mätningarna däraf röna inflytande.
För att bestämma sambandet mellan den magnetiska
strömstyrkan och induktionen kan man antingen gå gradvis
tillväga eller ock använda strömomkastning. I förra fallet-
gör man till en början bruk af en svag ström, hvarefter mat-
ståndet hastigt förminskas upprepade gånger, och för hvarje
gång iakttages tillökningen i utslag. Summan af dessa utslag
lämnar begrepp om totala magnetismen. På samma sätt kan
man börja med en stark ström, som hastigt försvagas genom
införande af motstånd, och sålunda undersöka den aftagande
magnetismen. — Om man däremot omkastar magnetiserings-
strömmen, utgör hälften af galvanometerns utslag ett mått
på magnetismen. För hårdt järn och stål lämnar detta likväl
icke fullt noggrant resultat.
Om något mellanrum finnes mellan magnetiseringsspiralen
och den sekundära spiralen, måste en korrektion verkställas
för beräkningen af Q, så att man sätter
b^Q-Q'
a ’
om Q' är antalet kraftlinier, som komma utanför järnet.
Den magnetiska kraften är icke fullt likformig eftei’ hela
tvärskärningen till järnet, utan den är något
Fig. 31. större på inre sidan, där de vinkelrätt mot
omkretsen upplindade trådhvarfven komma
hvarandra närmare. Man kan förebygga
detta, om ringen i stället för cirkelformig
tvärskäruing erhåller en form sådan fig. 31
antyder. Skilnaden mellan de båda inre och
yttre ytornas radier blifver då obetydlig i
jämförelse med medelradien.