Elektriciteten
NYASTE UPPFINNINGAR OCH FORSKNINGAR

■58 METODER OCH APPARATER FÖR MÄTNING AF ELEKTRICITETEN. som kan vara en stång eller ock en plåtremsa, fastsättes medels skrufvarna v, v och lämpliga insatsstycken. Magneti- ■seringsspiralen R omgifver detsamma; denna är sa lindad, att den magnetiserande kraften erhålles genom att den i ampere angifna strömstyrkan multipliceras med 100. På det att den af R frambragta verkan på oket icke må blifva be- tydande utan i stället antalet af de i oket, när profstycket icke är insatt, alstrade kraftlinierna må kunna försummas i jämförelse med de af det sistnämnda frambragta, användas kompensationsspiraler W, W, hvilka äro införda i följd med R Man skulle i stället kunna vinna samma ändamål genom att •omgifva magnetiseringsspiralen med en järnmantel. Det är inom vissa gränser likgiltigt huru, stor tvärskär- ning, som profstycket äger, så framt man en gång för alla har bestämt den erforderliga strömstyrkan i spolen $ för tvärskärningens enhet, ty man har då endast att dividera denna strömstyrka med tvärskärningen för att erhalla den som behöfves för profvet. Men då tillika hela antalet kraft- linier är proportionelt mot samma tvärskärning, följer häraf, att apparaten alltid angifver antalet kraftlinier per tvärskär- ningsareans enhet, d. v. s. per kvcm. Den strömstyrka, som föres genom den rörliga spiralen, är vid den Tekniska Hög- skolan tillhörande apparatens rörliga spole 0,0055 —------— —------- ampere tvärskärn. i kvcm. Genom att förändra magnetiseringsströmmen erhåller man •ett större eller mindre antal kraftlinier, hvilket genom en visare ■angifves. Apparaten är graderad mellan gränserna 0 och 25,000. En annan apparat, benämnd differentialmagnetometer, är upp- funnen af Eickemeyer för att kunna erhålla en approximativ jämförelse mellan två järnprofs magnetiska motstånd. Fig. 38 visar schema- tiskt dess anordning. Fr nv och s2 F2 n2 äro två lika tunga $-formiga block af svenskt järn, mellan hvilka två profstänger x och y, som skola jämföras med hvarandra, äro an- bragta, så att en ström af mag- netiska kraftlinier i riktningen F2 n2 xs1 F± n1 y s2 F2 erhålles, när en elektrisk ström föres genom