Bronsarbeten Af Adrian De Fries I Sverge
Särskildt Å Drottningholm
Forfatter: John Böttiger
År: 1884
Forlag: Tryckt I Central-Tryckeriet
Sted: Stockholm
Sider: 107
UDK: St.f. 739.51 Böt
En Konsthistorisk Undersökning
Søgning i bogen
Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.
Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.
Digitaliseret bog
Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.
3
Målare (Valery och Måns kallas de) arbeta i »stora salen»; andra handtverkare aflönas for
att klåda med tapeter och gyllenlader. 1 Så synnerligen betydliga voro val emellertid ej dessa ar-
beten att doma af ett nytt inventarium, upptaget den 1‘/2 1G61, sålunda kort innan Enkedrott-
ningen öfvertog Drottningholm. Detta inventarium 2 omtalar utom vanligt bohag gyllenlådersstolar,
altartatla i kapellet, altarkläde, ringklocka i tornet. Dessutom ladugård, djurgård och en trådgård,
i hvilken nårnnes »ett gammalt vatnverk».
Om det aldre Drottningholms utseende kånner man ingenting narmare. Den gamla sten-
husbygningen som kung Johan III låt uppföra- genom Wilhelm Boy omkring 1580, nedbrann
nämligen år 1661. Uppgifterna om tiden for branden åro f. ö. något olika. Att doma af ånnu
qvarvarande bygnadsråkningar 3 synes emellertid sannolikast, att branden ågt rum den 31 Dec. år
1661 samt att man börjat lågga grunden till det nya slottet under våren 1662 (enligt en uppgift
den 27 April). Ett rorligt lif utvecklade sig snart hårute. Soldater, stundom ånda till ett par
hundra man, anvåndes vid nybygget. Dalkarlar kommo om våren ned från norden, gjorde kontrakt
om dikning och trådgårdsarbete samt drogo på senhosten åter hemåt. Samfårdseln med Stockholm
var liflig, då alt bygnadsmaterial utfördes sjöledes på skutor och båtar. Kring Drottningholm upp-
stod så småningom en liten koloni. Såkerheten var ej synnerligen stor — bojor att castigera olyd-
naden med år en i råkenskapen ofta återkommande utgift. Men så rådele också stor fattigdom bland
arbetarne, af hvilka somliga gingo »heel nakne», men därför också gång på gång plundrade sand-
skutorna på segel och tåg. Hvarje dag hölls bon af en soldat. Folket sattes i godt lynne genom
gåfvor oclr extra förplägningar, isynnerhet bestående i »spijsöhl» — en vara, som åfven understun-
dom anvåndes till afloning. Arbetet begyntés med nedbrytaude af de gamla murarna, hvilka delvis
anvåndes für den nya bygningen. Materialet håmtades f. ö. från olika håll — kalk från Åland,
Liffland och Gotland; tegel från Strömsholm och Våntholmen ; sandsten (s. k. blåsten) från Gotland,
dit løjtnanten, manhafftig Niels Galle år efter år gjorde turer med kronans boyort »Flyg opp».
Ekvirke kom från Vestervik, bråder från Roslagen och Helsingland o. s. v. Vid arbetet voro an-
stålda personer af olika nationaliteter — såsom tyskar och hollåndare, fransmån och italienare, om
hvilkas forsok att sammansmålta de resp. modersmålen med svenska språket ånnu råkenskapernas
verifikationer biira vittne. Öfverinseendet ôfver det hela hade, som bekant, Nicodemus Tessin d. å.,
om hvars deltagande i arbetets minsta detaljer (t. ex. med ritningar till listverk, dörrar och piede-
staler) bygnadsråkningarna år efter år låmna intressanta upplysningar. Han hade till en början i
Ion som »Arkitektör» 100 dukater årligen. Bland handtverkare finnas oftast nämda bygmåstaren
Denitz, murmåstaren Anders Fisker (han hette egentligen Andreas Fischer), stenhuggaren Johan
Kiôpke, stuccatoerne Carove, hofsnickaren Lucas Meillandt samt senare steinmetz Chr. Edther.
Det var af dessa och deras oftast namngifne gesåller och svånner Drottningholms nya bygnad upp-
fördes. Långre fram inkallades, som vi ofvan antydt, fornåmligare konstnårer for utförande af finare
dekorationsarbeten inom och utom slottet.
De storre bygnadsforetagen vid Drottningholm voro omkring 1085 afslutade. Sedan ett
par år arbetade man med ordnandet af lustgården kring slottet. I April 1683 skref Enkedrottnin-
gen till marquis de Feuquière samt bad honom anskaffa en god trådgårdsmåstare och en skicklig
fontånior, eller konstmåstare, som det hette på den tiden. Den förre skulle »scavoir bien tracer et
accommoder selon les desseins les parterres en broderie etc.; den senare borde åga beaucoup de
connoissance et d’experience dans son metier, tant pour la conservation des reservoirs que pour la
conduite des eaux et qu’il scache bien fair jouer les eaux, de toute sorte de manières.» Båda skulle
1 Peder Oluffsens räkenskaper 1653—54. M. G. de la Gardies handl. K.B.A.
2 Arfsdelningskommissionens handlingar 1724—1726. K.R.A.
3 I K.K.A. Jfr anteekningar om Drottningholm i Palmskôldska saml, â Upsala bibliotek.