Bronsarbeten Af Adrian De Fries I Sverge
Särskildt Å Drottningholm

15 beter det: »Brönden på den mellemste Plads år meget brøstfældig oven og neden och alle ornamen- terne, som derpaa have været, ere borttagne af de Svenske».1 I Resenii Atlas Daniæ 2 beter det, sedan konungamötet på Fredriksborg i Mars 1658 blifvit omtaladt, »ejusdem anni raense augusto post bospitales mensas et datum novæ fidei sacramentum idem Carolus arcem Fridricsburgum sub potestatem redegit. Anni vero 1660 mense julio Regi Daniæ restitutum». För att komma till någon visshet om Adrian de Fries’ fontan under krigets växlande båndeiser blifvit, som så mycket annat, förstörd eller måbånda af fiendeband tagen ocb bortförd som ett slags spolia opima — bvilket Gerner synes antyda —, utbedja vi oss låsarens tillåtelse till en afvikelse från den ginaste vågen mot vårt mål. Denna sidostig går genorn det mårkvårdiga skedet i Nordens historia åren 1657—1660. De allmånna dragen af konung Carl X Gustafs tåg mot Danmark höra till det en svensk sållan förgäter. Dessa dagars kronika har något af det dådrika i en garamal islåndsk saga, endast att man hår återfinner det nårmare sin egen verklighet. Hvad man ån må tånka om det beråt- tigade eller motsatsen i foretaget — man ståmmes åndå ovilkorligen till det lifligaste intresse for modet och handlingskraften hos den ledande personen. — Vi behöfva ej åter upprepa hvad man f. o. båst och med alltid samma njutning kan låsa i F. F. Carlsons klassiska skildring af tåget ôfver Bålt. Sedan den mårkvårdiga ofvergången var fullbordad, stod svenske konungen med hela sin armé den 1.2 Februari 1658 på Seeland. De danskes stållning var ytterligt kritisk. Händelsernas gång var också snabb. Fredsunder- handlingarna borja samma dag som svenska håren ankommit till Seeland, ehuru den icke desto mindre genom höga drifvor fortsatte tåget till inemot en mil från Köpenbamn. 3 Den 10 Februari hade konung Fredrik gifvit befallning till innevånarne på Seeland att med anledning af tiendens anryckande flytta sin dyrbaraste egendom till hufvudstaden, Kroneborg eller Fredriksborg. Det var nu också det såkraste, ty med krigets rått utdelade den svenske konungen på Seeland, Fyen etc. gods och gårdar »efftersom de förmedels Gudhs nådiga bijståndh och våre vapen — — — under vår disposition fallne åre», som orden lyda i ett dylikt donationsbref. 4 Emellertid undertecknades freden den 17 Februari. Kringströfvande partier af svenska håren synas emellertid, under det fredsunderhandlingarna i Tosterup pågingo, varit i verksamhet. Man erinras lifligt om skilnaden i kommunikationernas snabbhet förr och nu, når man, med hågkomsten af dagen för fredens afslutande, låser en skrifvelse, daterad Fredriksborg den 18 Februari (altså en dag senare). Det år en viss Wolff Dietrich von Stoisloff, som inberåttar till konung Carl Gustaf om intagandet af nåmda slott. 5 Kommendanten, en ryttmästare Jöns Kaase, heter det, hade natten förut med 200 man af laudtfolket och 8 kanoner blifvit kallad till Köpenhamn, men folket, som icke ville fåkta, hade mästadels förlupit. Åt en major Hans Holdt hade han uppdragit att ôfvertala borgarne i den når- liggande kopingen att forsvara Fredriksborg. Majoren befann sig just i detta årende i staden, då den svenska styrkan ankom: »da liess ich die schlossbedienten vor mich fordern, die sich also forth guethwillig unter I. K. M. ergeben». 1 Friis o. a. st. s. 269. 2 Tom II. Descriptio Civitatum Seelandiæ. S. 378, 379. 3 Carlson. Sverges Historia etc. I. Andra uppl. S. 450'—51. 4 Sv. Riksreg. 1658. 11 Febr. (godsen Sparreholm och Lagholm å Seeland). 6 Landtförsvaret: Danska kriget i Jutland och på oarne 1657—1658. K.R.A.