De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

134 II. SKANSKA KOLBRYTNINGENS HISTORIA. Öfverblick och sammanställning. Upptäckten att stenkol förekomma i Skåne gjordes under 1500-talet vid Helsingborg. Stenkol brotos verkligen också i trakten norr om staden både detta och dârpà följande århundrade samt senare, såvål genom dagorter som i grunda schakt, ehuru i mycket obe- tydlig skala efter nutida forhållanden att doma. Redan fore midten af 1700-talet började man att medelst borrningar eftersöka stenkolsfyndigheter inom andra trakter af nordvåstra Skåne, och sedan man funnit sådana vid Vallåkra och Boserup, respektive 10 och 15 kilometer sydost och öster om Helsing- borg, anlades i nårheten af sistnåmnda stålle konung Adolf Fredriks stenkolsgrufva, i hvilken kolbrytning därefter pågick under 50 år, från 1746 till 1796 (se sid. 75 och 76). Men då man sistnåmnda år upptåckte båttre kollager vid Höganäs, 2 mil norr om Helsingborg, forlades allt arbete dit och grundades Höganäs stenkolsverk, hvilket alltsedan, således under 115 år, varit i oafbruten drift. Vid Höganäs har såvål kol- och lerbryt- ning ågt rum som tillverkning af eldfasta och andra lervaruprodukter m. m. igångsatts och i hög grad utvecklats (sid. 77—87). Antalet vid Höganäs efter hand anlagda schakt år omkring 50, af hvilka endast de fyra nyaste nu åro i bruk. Ända till början af 1860-talet var det bolag, Höganäs Stenkolsverks Aktie- bolag, som ågde Höganäs grufva och fabriksanläggningar, ensamt om kolbrytningen i Skåne. Vid denna tid började emellertid den allmånna uppmärksamheten riktas på möjligheten, att äfven annorstådes ån vid Höganäs arbetsvårda tillgångar kunde finnas; och med stôd af beståmmelserna i den år 1855 af Kungl. Maj:t faststållda grufvestadgan blefvo, utan hånsyn till de for Höganäs på 1700-talet utfärdade privilegierna (sid. 77), ofantliga om- råden ininutade, inom hvilka sedermera borrningar efter stenkol på många platser ut- fördes. Kollager träffades dårvid flerstådes, och snart nog började en obetydlig grufdrift dels vid Boserup (Bosarp), dår redan 1864 några dagorter, »Drottning Lovisas dagorter», arbetades, dels vid Vallakra, dår fyra mindre schakt vid samma tid anlades. År 1866 bildades det forstå bolaget utom Höganäs, nämligen Vallåkra Stenkols- aktiebolag. Detta har ända från 1868 haft sin verksamhet förlagd icke till Vallåkra utan till Billesholm. Tretton schakt finnas dår tilis dato anlagda, och af dessa åro nu fem i drift (sid. 90—94). Vid Helsingborg anlades åren 1866—1871 sju obetydliga schakt (Helsingborgs stenkolsverk). Allt arbete dår upphörde år 1876 (sid. 97). År 1867 upptäcktes vid Stabbarp norr om Eslöf ett nytt kolfålt af jämförelsevis obetydlig utstråckning. Stabbarps grufva, hufvudsakligen lergrufva, blef då anlagd och bearbetad under flera bolag, nåmligen Nya Skånska Stenkolsbolaget, ombildadt till Eslöfs Stenkolsgrufveaktiebolag år 1872 och till Stabbarps Aktiebolag 1878. Tillverkning af utmårkt eldfast tegel har vid Stabbarp agt rum (se sid. 98 102).