De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

HÖGANÄS: GEOLOGISKA FÖRHÄLLANDEN. 193 omkring 1,000 m. SO om samma schakt. — Såsom förut påpekats och åfven af de fram- ställda djupprofilerna synes, visa de enskilda bergartslagren ej sållan varierande mak- tighet inom olika delar af grufområdet. Sammanstållas dåremot en större del af lager- serien, så finner man, att en ganska stor likformighet i kvantitativt afseende år rådande. Den sammanlagda måktigketen af samtliga lager mellan Höganäsfältets understa flots (»Fru Bagge») och en bland dess öfversta (nämligen flötsen ad belägen vid 17 m. djup i schaktet Alströmer), alltså nästan hufvudparten af Rät-Liassystemets nedre afdelning, håller sig tämligen konstant vid ett matt af omkring 65 meter och skiljer sig icke med niera än 5 m. vid de två c:a 4,000 m. från hvarandra belägna lokalerna borrhålet N:o 21 norr om »Alströmer» och N:o 3 A vid Ingelsträde sydost om samma schakt. — Lodräta afståndet mellan flötserna A och B (Grefvinnan Ruuths och Fru Bagges), d. v. s. mäktigheten af mellanliggande lagerserie, visar också mycken likformighet inom bela grufvan, utgörande i allmånhet mellan 22 och 24 meter, samt år i schaktet Alströmer 22 meter, i Besvaret 23, i Prins Carl 24, men ökas i Oscar 11 till 26 och i Gustaf Adolf till 30 meter. Lagrén under Fru Bagges flots. På 10—30 meters djup under Fru Bagges flöts vidtaga triassystemets vanligen rödaktiga keuperlager. Så långt ned räcka således den stenkolsförande formationens åldsta råtiska aflagringar. Dessa åro hår mindre full- ståndigt kånda ån de som ligga ofvanom ifrågavarande kolflöts, emedan flertalet inom grufområdet utförda borrningar afslutades så snart denna flöts träffades eller genomgåtts. En del af de aldre borrningarna inom den s. k. Gamla grufvan fortsattes dock till större djup, och några utfördes med sårskildt angifvet syfte att efterforska, huruvida åfven i lagren under Fru Bagges flöts kunde finnas några kolflötser, hvilket emellertid visade sig icke vara håndelsen. Till utgångspunkt for sådana djupborrningar valdes bottnen af forutvarande grufschakt, såsom A, III, VI, VIII och XVI (jmf. tafl. 4 i atlasen). Flera af schakten blefvo också sjålfva ytterligare afsänkta (fördjupade) till större eller mindre djup under ifrågavarande kolflöts, nämligen VI, IX, XVI och Besvaret. Från bottnen af schaktet VIII borrades år 1807 till 117 meters djup under Fru Bagges flöts, dåraf c:a 10 meter i råtiska lager och 107 meter i keuper (borrhålet N:o 32); schaktet XVI for- djupades år 1826 först 35 meter, hvarefter medelst borrning (z) nedgicks till 77 meter under kolfiötsen, dåraf 67 m. i keupern. I åndamål att på ett större djup finna ytterligare kollager verkstålldes år 1851 i det år 1807 ôfvergifna schaktet VI afsånkning till omkring 50 m. under Fru Bagges fiöts, hvarefter från schaktets botten ett borrhål (N:o 85) nedslogs till ytterligare 107 m., summa 157 m. under flötsen »utan att ringaste anledning till kol förmärktes» (Borrproto- kollet). Efter att under flötsen först genomgåtts våxlande lager af finkornig sandsten och hufvudsakligen svarta eller gråa råtiska leror, af hvilka de nedersta måhånda utgöra ôfvergàngslager, vidtog c:a 20 meter under kolflötsen den af omväxlande rôda, bruna, grônaktiga och smutsgula, oftast kalkhaltiga ler-, skiffer- och sandstensbåddar bestående keupern; denna formation fortsatte ånnu vid 157 meters djup under Fru Bagges flöts, dår borrningen upphörde, och visade sig således hår åga en måktighet ofverstigande 137 meter. En profilteckning öfver lagerföljden i denna schaktning och borrning år fram- stålld i fig. 122 å nåsta sida. 20—112670. S. G. U. Ser. Ca, N.-o 6.