De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

250 IH. DE SÂRSKILDA GRUFVORNA OCH FALTEN. hvar sitt luftschakt, så att för närvarande 5 sådana finnas. Deras läge och afstånd från respektive uppfordringsschakt angifves nederst å sid. 233 och âskàdliggôres for öfrigt af grufkartan tafl. 5 och 6 i atlasen. Anordningen vid luftschakten, hvilka åro runda och 1,8 à 2 m. i diameter, år enligt meddelande af I. Svedberg följande: Öfver mynningen år af bråder uppförd en fyrsidig 5 à 6 m. hög, tornformad byggnad, hvars konstruktion framgår af fig. 171. Ofverst af- slutas denna schaktöfverbyggnad af en 2 m. hög lanternin bestående af 30 mm. breda träspjälor med 25 mm. mellanrum. Därinnanför ar till c:a 1 m. hôjd anbragt ett stål- trådsnat med c:a 25 mm. maskor, och hela innersidan tåckes af tätt intill denna hän- gande, ungefår Vz meter breda bomulls* eller linnedukar, fåstade endast i ôfverkanten och på sådant sätt, att de hänga öfver och tåcka hvarandras långsidor c:a 100 mm. — Blåser nu en vind från t. ex. öster, så trånger luften in mellan spjålorna å lauterninens östra sida och pressar tygremsorna emot dess våstra innersida, så att luften ej kan passera tvårs igenom lanterninen utan tvingas att långs tyget som »ledskena» gå ned i schaktet och in i orterna. Den i dessa befintliga förbrukade luften stiger i samma mån upp i uppfordringsschaktet. Skulle vindstilla råda och luften i grufvan hafva benägenhet att vända, d. v. s. att upp- stiga genom luftschaktet, så hindras den dårifrån genom att tygbitarna då falla ned ut- efter lanterninens hela innersida och verka såsom stångande ventiler. En omkastning af luftströmmen orsakar nämligen alltid obehag i grufvan och bör därför undvikas. Den nu beskrifna anordningen är ursprungligen en uppfinning af framlidne Ingeniören E. A. Wiman, som till Billesholm levererat den första ventilatorn af detta slag. Belysningen i grufvan. I likhet med forhållandet i ôfriga skånska kolgrufvor forekommer icke heller hår ringaste utveckling af explosiva gaser, och därför har för belysningsåndamål i grufvan kunnat öfverallt användas gasolja eller bensin i tillslutna blecklampor med fritt brinnande låga. Gasoljan, resp. bensinen, uttränges emellertid alltmera af acetylen, så att numera ungefär 4/s af arbetarna använda den senare och endast Vs gasolja eller bensin. Battre ljus for sorteringen af brytningsprodukterna samt rokfri luft i grufvan åro acetylenbelysningens fordelar. Antal arbetare, arbetseffekt m. m. Antalet vid Billesholms grufva anstållda arbetare utgjorde redan för 30 år sedan, då endast de två forst anlagda schakten N:o VI och Kapten Berg bearbetades, omkring 300. Sedan dess har antalet högst betydligt okats allteftersom grufdriften utvidgats. Ar 1910 uppgick arbetaresiffran till 745, hvaraf för grufdriften tjånstgjorde 698 och för fabriksverksamheten 47 man. Ensamt kol- huggarna utgjorde sistnämnda år ett antal af 279 stycken. Medelförtjänsten per dag har under de senare åren hållit sig omkring 4 kronor eller däröfver för kolhuggare och sprängare samt omkring 3 kronor eller något dårunder för dragare och andra arbetare nere i grufvan, oberäknadt fri bostad, bränsle, lakarevård och medicin m. fl. formåner. — S. k. huggningspremier, som förr låmnats, borttogos 1891, och utbetalades dårefter endast till gruffogdarna och dragarna for högsta antalet lass. At kolhuggarna utgår betalningen efter ett visst pris per hektoliter eller vagn, olika för de skilda sorterna kol samt skiffern och leran.