De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

BJUF: SCHARTEN, LAGERFÖLJD M. M. 269 Schaktsänkningsarbetet börjades i midten af april 1890 ocli fortgick, med fiera af oförutsedda omständigheter betingade afbrott, nära 4 år samt drog en kostnad af om- kring 162,000 kronor, eller något mera iln 2,500 kr. per sänkmeter, kostnaderna för ma- skin, ångpannor och inventarier ej medrilknade. — Högst betydande svårigheter uppstodo vid arbetets utförande i följd af beskaffenheten hos de mera iln 30 meter mäktiga losa jordaflagringar, som mäste genomgås, innan fast sandstensgrund nåddes. Dessa aflagringar utgjordes nämligen till största delen af grofre och finare sand och grus med delvis stora rullstenar och block. Och enar de voro starkt vattenförande 1 samt sanden hade egenskap af »flytsand», blcfvo dels de for vattenlänsningen använda pumparna gang efter annan otjänstbara genom inverkan af den i vattnet uppslammade sanden, dels uppstodo sätt- ningar och rubbningar såval i schaktets timmerbeklildnad som i det innanför denna på en schaktsko hvilande, efter hånd uppmurade sänkschaktet, hvilket uppbars af 8 grofva bilrjilrn och reglerades genom med dessa förenade starka stålskrufvar å ôfver schakt- öppningen anbragta bjälklag. Efter 172 år hade schaktet icke uppnått stôrre djup iln 20 meter, pumpningen hade måst upphöra och vattennivån i schaktet stod konstant 5 meter öfver bottnen. Flera mer eller mindre allmänt kända och använda metoder for arbetets fullgörande försöktes, men utan framgång. På forslag af grufvans dåvarande ingeniôr, R. F. Lindblad, hvilken nårmast omhånderhade ifrågavarande synnerligen maktpåliggande schaktningsarbete, beslots därför att med tillhjålp af dykare inuti sänkschaktet söka fullborda arbetet. — Stockholms Dykeri- och Bergningsbolag åtog sig att utföra detta kråfvande arbete under Lindblads ledning. Fyra dykare och två skôtare blefvo hilrför anställda. Dykarna bör- jade sitt arbete i slutet af sept. 1891 på ett vattendjup af 5 meter, 20 m. under dag- ytan. I en plåttunna uppfordrades all sand, grus och sten, som af dykarna uppgräfdes från botten, och samtidigt fick sänkschaktet efter hand sjunka. Ej silllan antrilffades stenar, som hade en vikt af 1 å 2 ton, och stundom måste de borras och sprilngas. Till- flytningen i schaktet af sand utifrån eller från de af sänkschaktet redan genomgångna jordlagren var olika vid olika nivåer, ofta ganska ansenlig och gifvande sig till känna genom sättningar i marken rundt om schaktöppningen. Kvantiteten af per dag upp- schaktade årniien (sand, grus och sten) utgjorde i allmänhet 1,6 till omkring 3 kubik- meter, men uppgick en tid till mellan 4 och 5 kubikmeter. Sänkschaktets sjunkning i medeltal per dag växlade emellan 2 och 19 cm. — Då sandstens»hallen» i slutet af april 1892 nåddes vid nära 34 m. djup, hade dykarna att arbeta under ett konstant vatten- tryck af 20 meter, hvartill det allteftersom fördjupandet skett okats. Sedan sänk- schaktet nått den släthuggna sandstensytan och dykarna verkställt tätning medelst cement- bruk, ansåg man, att sänkningsarbetet nu borde kunna ostördt fortgå på vanligt sätt i sandstenen. Så blef emellertid icke handelsen, ty vid det försök till lanspumpning af schaktet, som sedermera ägde rum, uppstod i schaktets botten en liicka, genom hvilken en ansenlig mängd flytsand och grus inrusade, i följd hvaraf pumparna inom kort blefvo otjänstbara, och vattnet steg till samma nivå, som det förut innehaft. Dykarna måste därför ånyo anlitas att först uppschakta den influtna grus- och sandmassan (mera än 11 kubikmeter), sedan verkstålla c:a 2 meter afsänkning genom den lösare delen af sandstenen 1 Redan vid 20 meters djup uppgick vattentilloppet till omkring 1 kubikmeter per minut.