De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

RÂT-LTAS: SKÅNES STENKOLSFÖRANDE FORMATION. jordytan. 1 Ett prof från denna lokal visade en halt af 67,6 proc. kolsyrad kalk och 0,9 proc. kolsyrad talk enligt bestamning af H. Santesson. Ett sedan gaminalt kändt fyndstalle för strutmärgel ar Görarps molla i Barslöfs socken sydost om Helsingborg (mimera kanske ej tillgängligt) ; dessutom har denna bild- ning »tråffats under flötsmalmen» i schaktet Prins Carl vid Höganäs,“ i schaktet Ruuth därstädes såsom ett mera än 7 dm. mäktigt lager vid 14,8 m. dj up, 3 vid Danhult ost- . sydost om Höganäs, 4 vid Dompäng i Allerums socken och SV om Ingelsträde by i Väsby socken,5 vid ett tegelbruk V om Pälsjö, N om Helsingborg6 samt i det numera nedlagda grufschaktet vid Mörarp. Vid sistnämnda lokal aro vissa 5—8 cin. tjocka skikt, i ett 6 dm. mäktigt lager grå skifferlera på 15 m. djup, utbildade som strutmärgel. Allmänna lagerförhällanden, mäktighet, fossilinnehåll, bildningssätt. Den stenkolsförande formationens äldre afdelning eller Reit, som i sin nedre del innehåller de värdefullaste kollagren, torde öfvervägande vara af limniskt ursprung och afsatt i laguner och låga sumptrakter, om också i omedelbar närhet till dåvarande hats- kost. Vid slutet af den rätiska tiden synes hafvet småningom hafva brutit in och öfvertäckt större delar af landet, ty de öfre rätiska lagren äfvensom de darpå följande liaslagren äro öfvervägande af marint ursprung. Så utgöras t. ex. gruftrakterna inom hela östra och sydôstra delen af Höganäs-Billesholms rät-liasomrade äfvensom trakten omkring Höganäs af limniska aflagringar med landvâxter. Men vid Ramlösa och Helsingborgs ångtegelbruk vidtaga hafsaflagringar, hvari träffats bland andra den lilla rätiska musslan Pullastra elongata (fig. 21), och norr om Helsingborg utbreda sig vid Pâlsjô, Kulla Gunnarstorp, Dompäng m. fl. ställen åndå yngre marina lager med Fig. 21. Pullastra elongata Moore. (Efter Lundgren.) lämningar af en tydlig Z^as-fauna, hvarefter längre norr ut, åt Höganäshället, äldre lager (Rät) åter förekomma. De marina rät-liaslagren tyckas således, om man frånser lokala afvikelser, bilda liksom en skål, i hvars midt de yngsta lagren, vid Dompäng, Döshult m. fl. Ställen i Àllerums socken, anträffas. I trakterna söder och öster om Ramlösa (vid Raus, Glumslöf, Välluf o. s. v.), där genom borrningar utrönts, att rät-liaslagren hafva stor mäktighet, öfverstigande den tör Rät beräknade af 100 meter (se Ser. Ai,a, 1 & 2, sid. 109), torde de ofre delarna ut- göras af liaslager; och mähända tillhöra Ängelholmstraktens mäktiga aflagringar, i hvilka hittills inga brytvärda stenkolsförekomster anträffats, samma yngre del af formationen. (Se vidare härom vid de ifrågavarande trakternas särskilda beskrifning.) De kolförande bildningarna inom Stabbarpsområdet tillhöra lägre delen at Rät och äro af limniskt ursprung; de inom Kurremöllabältet framträdande tillhöra däremot till största delen Lias ocli äro delvis marina, enligt hvad en af J. Chr. Moberg därstädes funnen rik hats- fauna utvisar. 1 E. Erdmann, »Nya fyndorter för s. k. strutmärgel i Skåne», Geol. Fören. Förh. Bd II, sid. 49. 1875. 2 Enligt ett af A. E. Törnebohm därifran hemfôrdt prof. 3 Enligt Törnebohm, S. G. U., Ser. Aa, N:ris 77 och 78. 1880. 4 Prof i Lunds geologiska museum. 5 A. Lindström, »Beskrifn. t. blad Engelholm», Ser Aa, N:o 76. 6 Enligt prof i S. G. U:s museum, insamladt af A. G. Nathorst. 4—112070. S. G. U. Ser. Ca, n:r d.