De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

414 III. DE SÄRSKILDA GRUFVORNA OCII KÄLTEN. Sandsten..........*..........................................0,25 m. Kolrand (»Kollera»)..........................................0,20 » Skifferlera (»Lera i tunna skikt»).......................2,10 » Kolrand (»Kol och lera»)-....................................0,30 » Lera, seg, bemängd med fin sand .............................2,15 » Matt, vaxglånsande kol.......................................0,40 » Skifferlera eller lera (»Lera i större och mindre skikt») ...4,80 » Kolrand, fargen brungrå......................................0,30 » Skifferlera (»Lera i tunna skikt med mellanliggande tunna sandskikt») . . . 4,50 » Sandsten, ren och hård.......................................2,00 » Skiffer eller skifferlera....................................0,35 » John Ericssons flots.........................................0,30 » Eldfast lera.................................................1,00 » 62,95 m. De små med schaktet genomgångna kollagren eller kolränderna Uro icke brytvärda, men schaktet sattes medelst orter, såsom förut å sid. 411 nämnts, i förbindelse med Nya undre grufvans lager for dessas tillgodogörande. Flötserna och stenkolens beskaffenhet. Fig. 278. Vertikalsektion genom ‘Nya undre grufvans* flots i Stabbarps grufva. Skala ’/ao. Efter flötsprofilen 97, H.ll i Grufkarte- kontoret, Stockholm. Såsom redan i det foregående antydts och af följande längdprofiler, fig. 279—283, ytterligare framgår, Uro de vid Stabbarp brutna kolflötserna och lerorna ganska varierande i mäktighetsafseende. Särskildt tyckes den ôfversta bearbetade flotsen, John Ericssons flöts, utmärka sig genom upprepad ansvällning och förtunning. Enligt profilen fig. 279 inom den från schaktet II brutna »Gamla ofre grufvan» växlar flötsens mäktighet flera gåriger från 15 à 30 till 60 cm. under en sträcka af endast 40 à 50 meter. — Jean Molins flöts varierai ' äfven den i mäktighet, enligt profilerna fig. 279—281 emellan 30 och 50 centimeter. I söder, öster och väster om schaktet Jean Molin befanns den aftunnad och nästan utkilande, hvarför arbetet åt det hållet upphörde; där var en »förtryck- ning», som arbetarna säga. Mest likformigt utbildad synes »Nya undre grufvans» kolflöts vara. De från Stabbarp till Grufkartekontoret i Stock- holm insända flötsprofilerna, som äro uppmätta på 32 olika ställen i grufvan, angifva en kolmäktighet af 12 till 14 centi- meter; skillnaden emellan maximi- och minimibeloppen ut- gör således blott 2 cm. »Nya undre grufvans» kolflöts, den, som i största utsträckning varit föremäl for bryt- ning, är jämte dårpå liggande ljusa, växtförande skiffer sam- tidig med den vid Skromberga, Billesholm och Bjuf m. fl.