De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

MORARPSKONCESSIONEN. 437 del af ofvanliggande eldfasta lera nedbröts samt bottensandstenen i vagnvägarna upphöggs. Men brytningen fick ganska liten utsträckning (se tig. 91, sid. 117) och upphörde snart, såsom förut å sid. 116 nämnts, emedan flötsen befanns alltför obetydlig och icke lönande. Försök att utvinna stenkol hade redan omkring midten af 1860-talet gjorts inom området för den nuvarande Morarpskoncessionen. Ett par gamla dagorter, indrifna i en bäcksluttning vid Benarps by nordväst om Mörarp bära, darom vittne. Sannolikt har flötsen A, eller kanske snarare någon högre upp liggande, hår blottats och i ringa man tillgodogjorts. Såsom af koncessionskartan tafl. 2 i atlasen synes och redan förut (sid. 116) nämnts, aro åtskilliga borrhål nedslagna inom det nu ifrågavarande koncessionsområdet. De fyra i trakten norr och öster om Mörarps kyrka åren 1872 och 1873 utförda,1 till respektive 28, 19, 47 och 67 meter nedslagna borrhålen, på kartan betecknade Sl, S2, S3 etc., hafva dock lämnat ganska ringa upplysning om traktens kolfôrhâllanden. Enligt borr- journalerna har i dem hufvudsakligen en upprepad växling emellan »sandhall» och »lager- hall» (sandsten och skifferlera) men ingen verklig kolflöts genomborrats. Emellertid an- gifves i hvartdera borrhålet forekomsten af ett eller två lager »svart lera med kolstrimmor» och »svartberg med kolstrimmor», hvilka lager màhânda i verkligheten motsvaras af mindre kolfiötser, t. ex. i borrhålet S3 vid 23 och 28 meters djup. I det 67 m. djupa borrhålet S4, omkring 1 km. nordvåst från kyrkan, utgjordes berggrunden längst ned af en grön- och rod- strimmig, seg skifferlera, hvilken möjligen får tolkas som keuper. De tio borrningar medelst Mortensenska borrapparaten, som for enskilda personer2 utfördes3 åren 1900—1902, innan koncessionen öfverläts till Skånska Kolbrytningsaktie- bolaget, hafva som naturlig-t är gifvit bättre inblick rörande koltillgången ân de nyss- nämnda, trettio år äldre borrningarna. Några af dem nådde till mera än 70 m. djup, ett till 110 meter. I sju af borrhålen, nämligen i N:o 1—3 och 7—10, träffades de båda hufvudflötserna A och B, den förra 50—60 m. under jordytan, den senare 4—6 meter djupare; i borrhålet N:o 8 lågo flötserna mindre djupt (28 och 32 m.). Nivåskillnaden emellan flötserna är således lika den i Mörarpsschaktet. Enligt borrjournalernas uppgifter samt den granskning och närmare bestämning af borrprofven, som verkställts af dåvarande grufingeniören vid Bjuf B. Hj. Lundgren, är flötsernas kolmäktighet ganska obetydlig, i allmänhet varierande mellan 10 och 25 cm. för flötsen A och mellan 15 och 40 cm. för flötsen B. Men i borrhålet N:o 8 inom sydöstra delen af koncessionen har den öfre flötsens mäktighet ökats till 40 cm., medan den nedre där blott mäter 15 cm., och i borr- hålet N:o 9 ej långt från koncessionens nordöstra gräns haller öfre flötsen 22 cm., den nedre (flöts B) 40 cm. kol, Enligt Lundgren innehåller den öfre flötsen vid de fiesta borrhålen kolsorten N:o 1, den nedre merendels kolsorten N:o 2 eller båda- Flötserna hafva enligt borrjournalerna i regeln lera till underlag och sandsten i hängandet, men i borrhålen 1, 2 och 4 tyckes B-flötsens betäckning utgöras af lera. — I flera af borrhålen iakttogs ett eller flera tunna kollager 30 å 40 meter ofvanför flötserna A ocli B, och i 1 Medelst handborr (Belgisk handborr) för Fabrikör C. Th. Svanberg’s m. fl. i Stockholm räkning. 2 Konsul O. Flensburg i Gefle och Landtbrukaren R. Christiansen i Bunketofta, Frillestads socken. 3 Af Borrningsentreprenören H. J. Andersson, Petersgård söder om Angelholm.