De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

446 III. DE SÄRSKILDA GRUFVORNA OCH KÄLTEN. Lagren stupa c:a 15° från horisontalplanet ât SV. — Det ôfversta Ijusgråa, delvis gulaktiga lerlagret utmärker sig genom forekomsten af egendomligt bildade, konkre- tionsliknande järnoxidkörtlar,1 radvis ordnade. De hafva bildats genom utifrån-inåt fortskridande oxidation langs hvarandra korsande sprickor och skiktfogar i leran och ut- göras af en inre, jårnoxidulrik, stundom ännu mjuk lerkärna, omgifven af ett antal hårda, rostbruna, järnoxidrika skal, det ena ofvanpå det andra (se tig. 19 å sid. 23). Liknande körtlar hafva iakttagits åfven i den rostfärgade skifferleran i backsluttningen vid vågen upp till platån vid Tinkarp, i lerlagret vid Helsingborgs ångtegelbruk öster om stadens södra del, vid fiera af Vallåkraschakten m. H. stilllen, såsom redan i afdelningen I om- nåmnts. 1 hällarna vid stranden, emellan utloppet for det lilla vattendraget vid Sofiero och slipstensbrottet söder därom, framtråda bland lagren af sandsten, sandstensskiffer och grå skiffer, hvilka alla ligga under slipsandstenen, åfven tre lager lerjårnsten, hvartdera 15 —30 cm. måktigt. Stupningen är 10° åt söder. Också i strandhällarna söder om Tink- arp synas lager af lerjärnsten och grå skiffer, stupande 10° à 12° åt SV, samt något litet nordligare, således under lerjårnstensnivån, den svarta växtförande skiffer, hvaraf Nathorst låtit uppbryta en del. På våstra sidan af det lilla vattendraget vid Sofiero (se kartan tafl. 3 i atlasen) synes en omkring 3 m. hög, lodrät vägg af grå skiffer eller skifferlera (omväxlande tunna sandstens- och lerlameller) med några 6—-12 cm. tjocka sandstensbankar och vid foten af våggen en c:a 12 cm. mäktig kolflöts. Lagerstupnin gen är 10° åt SV, höjden öfver hafsytan kanske 6 meter. Följer man från Sofierobäcken vågen som leder norr ut till Laröd, så finner man i vågens Ostra sida forst ungefår samma skiffer eller skifferlera som den vid backen och sedan, då sjålfva höjdplatän nåtts, en gulaktig, ej hård, skifvig sand- sten, vid en höjd af c:a 20 meter öfver hafsytan enligt barometerafvågning. Hår på platån nordvåst om Sofiero slott finnes en mångd gropar och varphôgar efter gamla sandstensbrott spridda öfver ett ganska stort område. I det senast bearbetade och till- lika djupaste kunde 1878 iakttagas alla de lager, som finnas i PålsjO slipstensbrott och i brottet söder om Sofiero. I den branta sluttningen från höjdplatän ned till den hår tåmligen breda kust- remsan syntes på flera stållen nordvåst om de nåmnda gamla stenbrotten fasta lager af en tåmligen finkornig, mer och mindre skiffrig sandsten, delvis möjligen åfven skifferlera; fårgen ej sållan gulaktig; maskgångar och fiskfjåll(?) håri iakttagna. Långre åt nordvåst åro gula, vanligen löst sammanhångande och ofta grofkorniga sandstenar af icke ringa maktighet blottade. Vid stranden söder om Hittarp stupa lagren 30° åt SV, men i den branta sluttningen till höjdplatän öster och norr dårom åro lagren nåstan horisontella. På ett stålle hår har sandstenen förr brutits till bve'smadssten;2 lodrått nedhugsma vh^ar visade vid besöket 1878 ånnu marken efter hug'gverktygen. oo .o For de vid Helsingborg blottade rät-liaslagrens upptrådande och beskaf- fenhet torde foljande profilteckningar m. m. lämna föreställning. Add norra sidan af 1 Se not sid. 445. 2 Bergmästaren Anton Swab uppgifver i en bilaga till sin relation år 1737 (tafl. II vid slutet), att sten till Kronborgs slott har skall vara brüten.