De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

468 III. DE SÄRSKILDA GRUEVORNA OCII KÄLTEN. Vid kvalitativ undersökning af en stor kvantitet vatten påvisade Morner spår af koppar, järn, mangan, zinkx och lerjord samt följande syror: kiselsyra, svafvelsyra, klor, kolsyra; vid undersökning af en stor mängd vatten dessutom spår af fosforsyra, salpetersyra, jod och borsyra. Vattnet höll organiska amnen icke ringa. mängd. — Kvantiteten torrsubstans, torkad vid 130—140° C., befanns vara i medeltal 0,5901 gram på 1,000 gram vatten. Vattnet tran den alkaliska kållan har såsom kolsyradt, naturligt inineralvatten, under namn af Ramlösavatten, fått en vidsträckt användning âfven såsom läskedryck. Vallåkra och trakten däromkring inom Qvistofta och Fjerrestads socknar. (Hårtill tafl. 1 och 2 i atlasen samt tafi. III och VIII har vid slutet.) Ifrågavarande trakt, en sydostlig fortsättning af den nyss beskrifna vid Raus och Ramlösa, ar i allmänhet jämnländig, med en höjd öfver hafvet af 40—50 meter. Längs området stryker i sydost—nordvästlig riktning en 25 à 30 meter djupt nedskuren dal- gang, i hvilken den vid Råå municipalsamhälle utfallande Qvistoftaån, delvis benämnd Rausån och Vallåkraån, har sin bädd. Längs dennas sydvästra sida framgår Landskrona— Helsingborgs järnväg. Genom af bergmästaren Anton Swab ledda försöksborrningar hade här år 1737 upptäckts ett litet, på ringa djup under dagytan liggande kollager, som redan året darpå blef foremål för grufdrift, i det att dagorter indrefvos i västra sluttningen af en hög kulle2 på östra sidan om ett norrifrån i Qvistoftaån utmynnande litet vattendrag, ungefar 800 m.' nordvåst om den nuvarande Vallåkra järnvägsstation. Den lilla 15—18 centimeter mäktiga kolflötsen bearbetades 6 å 7 år, från 1738, under hvilken tid omkring 5,000 tunnor (8,243 hektoliter) stenkol utbrütos. Grufvan benämndes Norra Vallåkra steil- kolsgrufva. Orternas utsträekning år 1839 (grufkarta) samt en ortgenomskärning, visande lager- beskaffenheten hos flötsens hängande och liggande, àskâdliggôres å tafl. III vid slutet. efter gamla original, troligen af Samuel Brandberg, förvarade i f. d. Bergskollegii bibliotek. Grufarbetarnes antal uppgick sistnämnda år till 10, af hvilka sex voro från Falu bergslag och fyra från Sachsen. 1 Närvaron af zink, om an blott såsom ovägbara spår, i vattnet nr Ramlösa alkaliska källa år af in- tresse såsom sannolikt stående i något orsaksforhållande till forekomsten af zinkblande i råt liasformationens lager, enligt hvad år 1875 iakttogs i trakten sydost om Raus, vid gården N:o 5 i Gantofta by c:a 1 km. SSO om Gantofta station. Mineralet uppträder dår såsom fyllnad i tunna fôrklyftningssprickor i kôrtlar och lager af lerjärnsten inlagrade i därvarande skifferlera. (Jfr E. Erdmann: »Zinkblende funnet i Skånes stenkolsförande formation.» Geol. Fören:s Förh. Bd. II, 1875.) 2 Denna kulle ar i trakten känd under namnet »Borgen» och »Borgberget» på grund af eu å dess ofre platå, 21 m. öfver Qvistoftaån, befintlig gammal borglämning.