De Skånska Stenkolsfälten Och Deras Tillgodogörande
Geologisk Och Teknisk Beskrifning

502 III. DE SÄRSKILDA GRUFVORNA OCII FALTEN. Att hår icke foreligger något sammanhängande kollager i vanlig mening, eller någon i praktiskt afseende nämnvärd stenkolsförekomst, synes vara uppenbart. Den uppgifna beskaffenheten af de genomborrade bildningarna utvisar att de icke tillhöra den stenkols- förande formationen (Rät-lias), utan måste anses vara kvartåra jordarter. De vid borr^ ningarna päträffade kolen utgöras sannolikt af i sanden och gruset inneslutna stycken eller fragment af kollager inom förstörda och bortförda delar af den stenkolsförande forma- tionen, hvilken ursprungligen, i likhet med kritformationen, torde haft större utbred- ning an nu, och då troligen förekommit äfven inom vissa omraden af norra och nord- ôstra Skåne. Tyringeförekomsten kan möjligen också tänkas bestå af sammanhopade, till kol omvandlade trädstammar och grenar från ett med rät-lias samtidigt eller yngre tids- skedes växtvärld. Stycken af såvål stenkol som till kritformationen hörande bergarter hafva för ôfrigt på flera stållen i härvarande trakter redan för niera än 30 år sedan iakttagits inneslutna i morangrus och andra jordslag, exempelvis vid Finja by och i Matteröd socken söder om Tyringe. Tyringenejden jämte den fbrhållandevis låga trakten öster därom fram till Finjasjon befinner sig sannolikt på ett, genom en i NV—SO löpande forkastning, nedsånkt parti af berggrunden (jfr fig. 320), ôfver hvilket sedermera en delvis ganska mäktig betäckning af lösa jordaflagringar hopats. På forkastningens sydvästra sida, där urbergsgrunden (gneis och granit) intager en högre nivå, år den allmänt blottad i dagen, likaså uppgifves den vara synlig vid och i närheten af Tyringe station, således på ringa afstånd från borr- hålen, men inom den nyssnämnda, lagre trakten år berggrunden öfverallt jordtäckt.