Teori För Friktionen
Med Särskildt Afseende Å Dess Tillämpning På Maskiner För Höjning Och Sänkning Af Tyngder

 tø« = ft a år alltså den vinke], livars tangent är = friktionskoefficienten; den kallas friktionsvinkel och angifver den största lutning for planet, som är förenlig med Ä’:s jemvigt. Vükoren för jemvigt kunna i öfrigt äfven bestämmas sålunda, att krafterna 2V och F sammansättas till en resultant T, hvilken med planets normal bildar en viss vinkel e, tig. 10. I delta fall iiro de systemet åverkande krafterna till antalet endast två, nemligen W och T, och vilkoret för jemvigt alltså, att dessa skola vara lika och rakt niotsatta. T måste följaktligen vara vertikal. Men vinkeln mel- ]an T och N är tydligen = planets lutning mot horisonten; alltså är s —- a. Då friktionen är füllt ulvecklad, biir derföre, med iakttagande af vil- koret IgtjL — f, s = //. Friktionsvinkeln kan fördenskull ock definieras såsom vinkeln mellan det sneda tryeket, T, och beröringsytans normal, då friktionen är füllt utvecklad. b. Kroppen drages uppför planet. År hastigheten kon- stant, eller m. a. o. accelerationen noll, kunna jemvigtslagarne äfven i detta fall tiUämpas. Låt drifkraften betecknas med P och dess lut- ning med planet uppåt med ft. Den fjädrade pilen angifver rörelse- riktningen. Väljes K äfven nu till punktsystem, fig. 11, och iakttages att F är riktad nedåt, blit'va vükoren tor jemvigt: 7- II F, P Cos ft ~ F + IFSin a, ■V II FSin ft + .V = TF Cos a. Vidare är, enligt (1), F - fN. EHmineras N och F ur dessa eqv., erhålles „.Sin a + f Cos 7 = p—Q-.-.c. o ................. (13). Gos ft + / Sin ft ' Införes liär tgtt i stället för f, far man ock, på grund af kiinda trigo- nometriska formler, TrSin (a + ^{ft—tL) (14).