Teori För Friktionen
Med Särskildt Afseende Å Dess Tillämpning På Maskiner För Höjning Och Sänkning Af Tyngder

 65 master, MM, ej säHan utförda af nitade plåtror, för erhållande af nø- dig styfhet utan uppoffring af allt för mycket material. Spirorna äro upptill förcnade medelst ett tvärstycke och nedtill halfsferiskt afrundade samt hvila i skålar af samma form. Ifrån tvärstycket utgå tvenne långa stagkettingar, K, ledande till ett spel, med hvars tillhjelp kranen kan resas, då lasten skall tagas i land, och sänkas, då lasten skall foras ombord på ett invid kajen liggande fartyg. Masterna stagas dess- utom af tvenne strafvor, SS, hvilka formedelst från deras ofre de] ned till marken gående kettingar hållas i behørigt läge, så att rörelsen för kranen bakåt begränsas. Uti tvärstycket sitta tvenue flerskifviga block- tyg sida vid sida. Till hvardera blocktyget hör ett kraftigt vindspel, pheeradt på marken ett stycke ifrån kranen. De två lastkettingarne ledas ifrån blocktygen omkring hvar sin styrrulle, R, vid kranställnin- gens fot och derefter fram till valsarne i speien. För lastens manøv- rering i horisontal led, då den blifvit upplyftad ett stycke, begagnas ett särskildt litet spel af den konstruktion, fig. 69 utvisar. III. Domkrafter. 39. Allmänna anmärkningar. Under benämningen domkrafter sammanfattas flera oüka häftyg, hvilka kännetecknas för det forstå deraf, att de i stället för den vid blocken och blocktygen bruküga lastkettingen eller linan äro försedda med en kort stadig stang, hvilken vid uppfordringen skjuler eller drager lasten uppåt; für det andra deraf, att de i forhållande till det utrymme de intaga hafva en betydande lyflkraft; för det tredje deraf, alt de kunna uppställas på samma un- derlag som bär lasten och att de icke behöfva något stod ofvan detta underlag, hvilket deremot tydligen är fallet med blocken och block- tygen, och slutligen för det fjerde att lyfthöjden är liten. Laststången är i regeln utsatt för sammantryekning med åtfoljande fara för af- knäckning, hvilket gör, att längden måste begränsas och i följd häraf äfven lyfthöjden. Vid stangens öfre ända finnes en klo, en »krona», eller en refflad yta, hvarpå lasten anbringas, och vid dess nedre del, dock ej aHtid, en kort, utstående refflad arm, som användes för samma ändama], då utryrmnet under den kropp, som skall lyftas, cj tillåter domkraftens uppställande derstädes. Lasten bör dock företrädesvis an- bringas på kronan, emedan friktionen emellan lastskrufven och stativet då påtagligen biir mindre, än om tryeket kommer på armen. Dessa Westin, Friktion. 5