Kullager
Teori Och Praktik

21 axeln. På grund av den sferiska slipningen av den yttre omslutande hylsan inställer sig även detta lager automatiskt i det läge, som axeln önskar, varigenom en fullt likformig fördelning av belastningen å samtliga kulorna ernås. Då vi nu studerat kullagren i teori och även delvis i Belastnings- praktik, vilja vi se vilka fall av belastning, som i allmänhet fall, förekomma och för vilka således även kullagret blir utsatt. De enkla belastningarna äro: Radial-belastning (motsvarande bärlager), Axial-belastning ( » dubblager), Kombinerad Radial- och Axial-belastning ( » kamlager). Men till dessa enkla fall av belastningar, därvid de ver- kande krafterna vanligen kunna med tillräcklig säkerhet be- räknas, sälla sig ock en del belastningsfall av mera kompli- cerad art. En transmissionsaxel, som har att mellan tvänne lager uppbära en eller flera remskivor och som vid dessa åverkas av remspänningar, kan icke undgå att bliva formförändrad på grund av materialets elasticitet. Axeln får en viss ned- bôjning, varav följer, att dess centrumlinie krökes. Häri- genom komma axelns och lagrets centrumlinier ej att över- ensstämma. Detta är ett sedan länge känt faktum, mot vars olägenhet man sökt skydda sig genom att förse lagerhusen med s. k. kulrörelse. Men ofta nog fästes ej tillbörlig upp- märksamhet härvid. En annan källa till opåräknade och oberäkneliga påkän- ningar i lagren äro de förändringar, de sättningar, som kunna förekomma inom maskinstativ eller byggnader. Även kunna felaktig eller illa utförd montering eller ”riktning” av en axel förorskaka påkänningar inom lagren, ingalunda ägnade att förlänga deras nyttiga livslängd. Dessa komplicerade belastningar, som i praktiken före- komma, kunna anses sammansatta av flera eller färre av här nedan uppräknade faktorer: Radial-belastning, Axial-belastning, samt belastningar, härrörande från Axelns nedböjning,