Det Tusende Lokomotivet

.....................Illlllllllllll.HIHIHI...Illllllllllll.Ill.Illlllllllll.Illllllllllll... HH.HUB DET FÖRSTA TUSENTALET LOKOMOTIV aldre lokomotiv litt. A. i spetsen för största möjliga antal vagnar, dels af ett modernt svenskt snalltåg, draget af det just nu levererade nya lokomotivet med verkstadens tillverkningsnummer 1.000 af nuvarande typ litt. ß. Sammanställningen ger ett godt begrepp om utvecklingen under ett halft århundrade både af trafiktekniken och verlo stadens i jämnbredd därmed fortgående prestationsformåga. En stark anledning till uppsvinget i verkstadens lokomotivtillverkning är att söka i dess formåga att från början kunna leverera icke blott solida och tekniskt fulländade, utan äfven prisbilliga maskiner. Lokomotiv af samma slag (litt. B), som 1864 från inhemsk verkstad betingat ett pris af 50.261 Rdr, kunde sålunda 1868 från Trollhättan levereras till 45.000 och 1869 t. o. m. till endast 39.600 Rdr. Okopplade lokomotiv, som 1866 från England kostat 43.283 Rdr, kunde 1870 af Nydqvist & Holm lämnas till 41.400 Rdr, och äfven de följande åren visade sig den svenska verkstaden tack vare god ledning också hvad priset beträffar füllt i stånd att konkurrera med de stora engelska lokomotivfirmorna. Af särskildt intresse bland detta forstå hundratal från verkstaden utgångna lokomotiv är det, som i verkstadens journaler är betecknadt med ordningsnumret 89, beställdt för Gotlands järnväg, till hvilken två tanklokomotiv samtidigt levererades. Antenor Nydqvist lät sig nämligen öfvertala att utställa det på världsutställningen i Paris 1878 för att stärka Sveriges ej synnerligen starka afdelning därstädes. Detsamma om* nämnes på tal om Gotlands järnväg i Ingeniörsföreningens förhandlingar för år 1879 sålunda: »Lokomotiven äro tillverkade vid I rollhättans mekaniska verkstad och är arbetet å dem utfördt med all den omsorg och noggrannhet, hvarfor denna verkstad är känd. Lokomotiven äro alla af utmärktaste beskaffenhet. Ett af lokomotiven, N:o 3 Gotland, var utställdt på senaste världsutställningen i Paris och belönades dar med silfvermedalj, hvarvid särskildt är att bemärka, att bestämmelsen att sända lokomotivet gjordes först så sent, att det måste sändas direkt till Paris sådant det stod färdigt att lämnas till järnvägen, utan att extra arbete vare sig i form af finputsning eller målning för att åstadkomma expositionsarbete verkställdes. Lokomotivet visade således verkligen, huru* dant arbete Trollhättans verkstad i regel lämnar å sina lokomotiv, och torde då i själfva verket belöningen af silfvermedalj vara en större utmärkelse än högre belöning för månget annat utställdt foremål, hvarpå mycket extra arbete och betydliga kostnader blifvit nedlagda för att åstadkomma ett prydligt och prisvärdigt expositionsföremal.» Mot slutet af 1870dalet vållade åtstramningen å penningmarknaden uppehåll i järn* vägsbyggandet och jämväl nedgången i konjunkturen inverkade hämmande på lokomo* - 111 -