Det Tusende Lokomotivet

IIIIIHIIIWIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIHIIIIIIHIIIIIUHIIM FOR SEXTIOFEM ÅR SEDAN rättelsen för åren 1837—41 heter, att den »under senare åren icke drifvits, utan är numera alldeles nedlagd.» I samma berättelse meddelas, att en större inrättning för virkessågning »eller egentligt sågverk» finnes vid Trollhättan, hvilken »är i sårdeles fullkomligt skick.» Den var grundad på köpetimmer från andra orter, hufvudsakligen från Värmland, och stod uppenbarligen i närmaste sammanhang med skeppsdockan, infill hvilken den var belägen. Äfvenledes omnämnes i 1837—41 års berättelse, att tillståndsbref blifvit utfärdadt för anläggande af ett mekaniskt bomullsspinneri vid »Öijebroqvarn å Trollhättan», men detta hade vid berättelsens afgifvande i Maj 1843 ännu icke kommit i gång. I foljande be^ rättelse erfar man, att vid detsamma sysselsattes 20 personer, »mestadels barn», och att årliga tillverkningsvärdet inskränkte sig till 15.000 Rdr. Enligt samma källa hade skepps. varfvet i Trollhättan en bruttoinkomst af endast c:a 14.000 Rdr årligen. För sågverket kunde k. bf:de icke uppgifva tillverkningsvärdet. Man kan forvåna sig öfver, att férhållandena icke förändrat sig, när 1832 Baltzar von Platens storverk, Göta kanal, nått sin fullbordan och Trollhättan medelst denna vattenväg genom Sveriges midja ställts i bekväm forbindelse med hela östra och mellersta Sverige. Redan 1823 hade ju den forstå ångbåten visat sig i Göteborg, och det kunde synas, som om därmed bort vara klart, att platsen numera i kommunikationshanseende intoge ett af de främsta rummen i riket bland orter, hvilka tillika ägde rik tillgång på vattenkraft. Det fanns emellertid ännu ett par omständigheter, som ställde sig hin* drande i vagen. Den äldre kanalleden var för trang; den behöfde utvidgas till samma dimensioner som Göta kanal både för att tillåta ett füllt utnyttjande af de transporfe fördelar denna sistnämnda erbjöd och för att i öfrigt motsvara ångbåtstidehvarfvets krat. Vidare bör man erinra sig, att hela den svenska industrien vid denna tid ännu befann sig i sin linda. År 1840 t. ex. uppgick hela tillverkningsvärdet af vid manu* fakturierna frambragta varor icke till mer än 14.133.051 Rdr, hvaraf mer än hälften foil på klädess socket och tobaksfabriker med tillverkningsvärden af resp. 3.991.480, 2.670.000 och 1.059.701 Rdr. De mekaniska verkstädernas produktion uppskattades ännu nämnda ar endast till 401.848 Rdr. Härtill kom slutligen, att det drog tid, innan de sår hunno helas, hvilka den stora ekonomiska krisen efter revolutionskrigens slut och oredan inom penningväsendet på 1820?talet tillfogat landet. Depressionen var lång och tryckande och det kan knappt sägas, att t. ex. Göteborg füllt hunnit hämta sig fort än frampå 1840#talet. Tack vare Stockholmsskapitalets inskridande hade man dock redan dessförinnan safts i stånd att gripa sig an med den erforderliga ombyggnaden af Trollhätte kanal. Den - 9 - 2