Det Tusende Lokomotivet

Forfatter: Olof Holm, Antenor Nydqvist

År: 1912

Forlag: Wald. Zachrissons Boktrykkeri A.B.

Sted: Göteborg

Sider: 224

UDK: 061.5(485)

Søgning i bogen

Den bedste måde at søge i bogen er ved at downloade PDF'en og søge i den.

Derved får du fremhævet ordene visuelt direkte på billedet af siden.

Download PDF

Digitaliseret bog

Bogens tekst er maskinlæst, så der kan være en del fejl og mangler.

Side af 240 Forrige Næste
NYDQVIST & HOLM • 1847-1912 praktfull strof och Otto Lindblads tonsättarsnille att frambringa en af sina härligaste skapelser. Men åt teknikerns skapande konst hade Trollhättan genom århundraden icke stallt annan uppgift än den att kringgå dess forsar. Deras sjudånde krafter hade bildat hinder, icke häfstänger för svenskt kulturarbete. Det är sant — alldeles onyttjad hade kraften i »Trollhätte strömmar» icke för# blifvit. En å generallandtmäterikontoret i Stockholm förvarad, år 1714 af Wilhelm Kruse uppgjord karta upptager i själfva verket i dessa icke mindre än 31 »vattuverk» — omfattande 22 sågar och 12 mjölkvarnar — af hvilka blott ett angifves som öde, hvaraf synes framgå, att öfriga höllos i drift. Men någon industriell betydelse hade dessa vattenverk icke, och endast ett mindretal af dem bevarade sig in i följande ar=» hundrade. Anledningen är till hands liggande: transportsvårigheterna ställde sig hindrande emellan. Behofvet i Göteborg och västerut tillfredsställdes i det närliggande Mölndal eller vattenvägen upp efter älfven till Lilla Edet, utan att man behöfde vända sig till det Stora, som kräfde forsling pr axel. Och i den mån orterna kring Vänern måste gå öfver sjön efter vatten, stannade de åtminstone vid Vargön. Mellan Rånnum och Lilla Edet fick Trollhättan ligga forsummadt, så att Linné, då han på sin Västgöta*resa hunnit till Turihem, drog en lättnadens suck för det han »sluppit Marstrand, Blåkullan och Trollhättan!» I stort sedt förändrades icke dessa forhållanden genom den forstå utbyggnaden af Trollhätte kanal (1800): upplandet utvidgades ju icke därigenom. Utan alla spår i samhällets utveckling blef den dock ej. Den 5 Maj 1798 afslöt ett intressentskap kon* trakt med gamla kanalbolaget om upplåtande af den ännu vid Trollhättan befintliga skeppsdockan i 100 år, räknadt från och med nämnda år, att utan all afgift få af intressentskapet begagnas. Någon blomstrande skeppsbyggerirörelse blef det emellertid icke, och intressentskapet gjorde ingen dålig affar, då det 1844 på Nya Trollhätte Kanalbolag öfverlät kontraktet mot en ersättning af 10.000 Rdr B:co. Inventarierna varderades då till 133 Rdr 16 Sk. B:co, hvaraf man kan draga sina slutsatser om verk* samhetens omfattning. Vander man sig till den lättast tillgängliga källan för Sveriges lokala industriella historia under denna tid, nämligen k. bf:des femårsberattelser, finner man för öfrigt utom skeppsvarfvet åtskilliga andra industriella inrättningar vid Trollhättan omtalade, hvilka dock alia voro af ringa omfattning. I berättelsen för åren 1822—26 omnämnes sålunda en kattstensstamp. »Dar stampas årligen för Bromö glasbruks behof 4 å 500 skeppund kattstenssand.» Om densamma meddelas liknande underrättelser i de följande femårsberattelserna, tills det slutligen i be* - 8 -