Det Tusende Lokomotivet

|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||IIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIH NYDQVIST a HOLM • 1847-1912 andra kopplade, dubbelverkande pumpcylindrar, drifves medelst kuggväxlar af en horisontel ångmaskin. Ångan erhålles från tvenne ångpannor med invändig eldstad och Galloway^tuber. Med i hufvudsak samma anordning som Vänersborgspumpverket utfördes 1886 verk* stadens eget samt 1902 ett pumpverk till Fagersta bruk. Dessa tvenne pumpverk äro dock endast forsedda med en dubbelverkande pumpcylinder, som till gengäld har en något större kolfhastighet. Fagersta*verket är anordnadt för drift med transmission. Till en mera betydande specialitet utvecklade sig verkstadens pumptillverkning emeb lertid icke, förrän densamma 1891 förvärfvat sig tillverkningsrätten till de snabbgående pumpar med styrda ventiler, hvilka konstruerats af dåvarande professorn vid tekniska högskolan i Charlottenburg, geheimerath A. Riedler. De äldre, långsamt gående pumparna ledo af den olägenheten, ett en stor vatten* mängd måste inpressas i ledningen vid hvarje omlopp, därest de skulle bli i stand att lämna en större kvantitet vatten. Däraf följde först och främst, att pumpen måste er* hålla mycket stora dimensioner; vidare uppstodo starka skakningar, då eiter en läng paus jämvikten stördes genom inpressning af nytt vatten i ledningen; slutligen måste äfven ångmaskinen arbeta med långsam gång, hvilket utöfvade ett ogynnsamt inflytande på dess effekt. Snabbgående pumpar åter lämnade små kvantiteter med korta mellaiv rum i nästan kontinuerlig ström, hvarigenom pump och ventiler kunde hållas vid små dimensioner, jämviktsrubbningarne minskas och ångmaskinens effekt ökas, d. v. s. ång* konsumtionen reduceras. Slutligen erfordrades för dem mindre utrymme. Men oaktadt dessa fördelar länge varit erkända, hade det emellertid funnits en ledsam omständighet, som forsvårat inforandet af snabbgående pumpar: att ventilerna ej kunnat arbeta stöt> fritt. Hvarje gång kolfvens riktning växlar, nedfaller, därest ej särskilda försiktighets* mått vidtagits, den af vattnet upplyfta pumpventilen åter i sitt ursprungliga läge; där* vid uppstår en stöt, som måste bli starkare, ju hastigare kolfven arbetar. Stötarne utöfva en menlig inverkan på pumpens effekt och göra dessutom på grund af de smällar de frambringa visteisen i maskinrummet mindre angenäm. Det är dessa olägenheter prof. Riedler lyckats i hufvudsak forekomma genom an* vändande af styrda ventiler. Omedelbart innan kolfven vander, återfores ventilen i sitt förra läge genom en från maskinaxeln utgående mekanism; dock pressas den ej fast mot ventilsätet, då man kunde befara otätheter genom småningom inträdande afnötning, utan lämnas af styrningsmekanismen fritt sväfvande i vattnet på en bråkdel af en milli* meters höjd öfver sätet; endast denna sista del af tillstängningen ofverlåtes åt vatten* trycket och stöten biir då nästan omärklig. - 162 -