Det Tusende Lokomotivet

IIIIIIIIIIIIIIIIIIIHIIIIIIIIIIIHIIIIIIIIIHIIIIIIIIIIIIIIIIHHIIIIIIIIII^^ NYDQVIST 6. HOLM . 1847-1912 rival kan undergräfva Er. Afven kan fara hota af olika åsikter mellan intressenterna. — — Vore ej min egen ställning så osäker (Berg syftar här på sin strid med direktionen vid Allmänna barnhuset i Stockholm, vid hvilket han sedan 1842 varit anställd som öfver* läkare, men hvarifrån han nu sökt afsked på grund af direktionens reformovillighet) — vore ej så sannolikt, för att ej säga säkert, att jag kommer att förlora minst hälften, kanske två tredjedelar af hvad jag nu har och behöfver till mitt lifsuppehälle, så skulle jag med största glädje räcka Dig en hjälpsam hand, såsom brodér emellan borde vara, men nu får jag på sitt satt ej vara broder, då jag af Dig begär en säkerhet, som Du kanske har svårast att skaffa. Emellertid gå Du på och grip verket an med drift och lita på, att jag gör, hvad mig möjligt är.» Hvad Holm harpå svarat eller hvilken borgen han hade att erbjuda, är icke bekant Säkert är, att Berg den 13 April 1847 kunde glädja Holm med underrättelsen, att hans svärmoder lofvat hjälpa honom med penningar för dennes behof. Återstod Nydqvists insats. Från början var den väl afsedd att vara ungefär lika med Holms. Hans anskaffningskälla var också säker. Hans åldriga mormor, änkefru Eva Nordqvist, född Winberg (f. 1760), ägde nämligen */2 mtl stora Nackdala i Botkyrka socken och denna egendom stod till sonsonens förfogande. Svårigheten var blott att skaffa kontanter. Som låneformediare anlitade han en gammal vän till mö= dernefamiljen, slottsförvaltaren C. G. Grönberg, densamme, som på sin tid anmält honom och hans bror till inträde vid Teknologiska institute!. Lidstrom hade icke rätt, när han skref, att Nydqvist toge saken för lätt. Möjligen kan man säga, att han tog den lugnare än Lidstrom. Redan den 7 Mars rapporterar han till Holm, att han från mormon dern haft bref, att hon uttagit gravationsbevis (formodligen bevis öfver taxeringsvärdet) och tillsändt Grönberg. Nackdala vore taxeradt till 3.000 Rdr B:co, men naturligtvis värdt mera. Mormodern hade velat hafva 8.000 Rdr B:co, men redan varit bjuden 6.000. Det senare torde fås och mer torde det ej heller vara värdt. Att belåna det blefve i alia fall bäst, ty att sälja det ginge långsamt och vore förknippadt med en mängd svårigheter, emedan det vore utarrenderadt och två år återstode på arrendetiden. Half* annan vecka senare ingick emellertid från Grönberg jobsposten, att denne visserligen fått halft löfte om pengar, men ej till högre belopp än halfva taxeringsvärdet, alltså 1.500 Rdr B:o. »Huru jag skall ställa mig, vete Gud,» skrifver han samma dag till Holm, »ty ehuruväl jag tror, att lån till fulla taxeringsvärdet kan bekommas, så är jag öfvertygad om att Grönberg ej är rätt person att ombesörja detsamma, ty därtill fordras litet vigilans, kanske äfven borgesmän». Slutligen gick emellertid penninganskaffningen i i lås, om ock sent, så dock i tid, i det Nackdala såldes. Den 28 Sept. 1847 kan - 24 -