Det Tusende Lokomotivet

iiniiiioHHiiiiiiiiHiiiiiiiiiiiiiiiiiHiiiiiiiiiHiiiHiiniiHiiiiiiiiiiniiiiiiiHiiiiiiiiiiiiiHiiiiiiniiiiiiiiniiiiiiiiiiiiniiiiiii^ NYDQVIST & HOLM • 1847-1912 Med råmaterialierna var ju forhållandet icke alldeles detsamma. Äfven vintertiden kunde dessa erhållas pr axel eller släde, sedan järnvägen tillkommit, från närmaste järnvägsstation. Innan U.sV.*H.=banan 1866 öppnades för trafik, hämtades sålunda vintertiden ankommande gods såsom plåt, valsjärn o. d. från Lagmansholms järnvags* station. Men därmed var icke mycket vunnet, ty äfven denna låg på icke mindre än c:a 50 kms afstånd. Bättre blef det ju, när nyssnämnda järnväg kom till stånd, ty då fick man icke mer än 12.5 km:s eller foga mer än en gammal svensk mils afstånd till Rånnum, den station, som låg närmast. När den sydligaste delen af Stora Bergslagsbanan 1877 blef färdig med järnvägsstation i Trollhättan, så att denna ort därigenom kom i forbindelse med det öfriga normal# spåriga svenska järnvägsnätet, väckte detta stor tillfredsställelse: transportvägen pr axel för råmaterialier förkortades därigenom till blott 21/2 km. Men forhållandena voro dock ännu långt ifrån ideala, särskildt i afseende på lokomotivaffären, i det järnvägsför* bindelse ännu saknades mellan verkstaden och Bergslagsbanans spår, en forbindelse, hvilken det emellertid på grund af terrängens berggrund och kuperade beskaftenhet samt nödvändigheten att ofvergå kanalen erbjöd stora svårigheter att åvagabringa. Tilis vidare måste saken ordnas på annat satt. Då ett lokomotiv blifvit färdigt i uppsätb ningsverkstaden, måste det åter nedtagas. De tyngre delarna, såsom ångpanna, ramverk och tender, placerades på lämpliga, för andamålet särskildt anordnade vagnar med breda hjul, hvilka sedermera, då arbetarne på middagen eller aftonen gingo hem, af dessa till ett antal af 80 å 150 drogos (se bilden!) upp till en vid järnvägen för andamålet upp* förd, för öfrigt ännu kvarstående, nu till lokomotivstall använd uppsättningsverkstad. De öfriga detaljerna forslades pr axel efter hästar. I den nyssnämnda verkstadslokalen, som forsågs med vändskifva och en 14.000 kg. takkran, hopsattes lokomotivet åter för att sedan på järnvägen transporteras vidare till bestämmelseorten. Att detta var förenadt med mycken tidsspillan och många kostnader ligger i öppen dag, och i samma mån lokomotivbeställningarna ökades i antal, blef behofvet af ett direkt jarnvagsspår allt mera trängande, helst detta äfven påkallades för den ständigt växande råmateriabtransporten. Med anledning häraf sökte firman koncession på en egen järnväg från verkstaden till Trollhättans station, hvilken koncession beviljades genom k. m:ts resolution den 3 Juni 1892. För att understödja industrien visade Nya Trollhätte Kanalbolag stort tillmotesgående genom att upplåta för järnvägen erforderlig mark dels alldeles gratis, dels till mycket billigt pris. Hufvudlinien — af normal spårvidd och 2.800 meters längd — utfördes under åren 1893 —94 af den kände järnvägsbyggaren, ingeniör C. Jehander med ingeniör Axel Strömberg - 82 -