Første Nordiske Elektroteknikermøde i København 1920

lion påtagligen icke kunnat komma ifråga. Vill man bygga vingarna av galvaniserad plåt, finns däremot intet skäl att av fabrikationshänsyn avstå från den gynnsammaste vingsektionen. Just för bedömandet av frågan om gynn- sammaste vingsektion och hastighet lämna de undersök- ningar, som gjorts för flygteknikens utveckling, en mängd värdefullt material. Fig. 3 åskådliggor en buktig yta i genomskärning och visar också, hurusom tryckresultanten till sin riktning avviker från normalen mot cirkelsegmen- tets korda. Det arbete per tidsenhet, ytan upptar av vin- den, blir tydligen tryckresultantens R komposant i rörelse- riktningen gånger hastigheten vm. La Cour har mätt upp delta arbete för plana och vinkelplattor vid olika lutnings- vinklar mot vindriktningen såsom funktion av plattans rörelsehastighet. Resultaten härav äro grafiskt återgivna i Fig. 4 och 5. Man finner härav, att den plana plattan vid 1 m vind kunnat upptaga maximalt 41,8 grammeter Luftmotståndet i rörelseriktningen torde säkerligen kunna begränsas genom utnyttjandet av flygteknikens re- sultat i avseende på vingsektionens form på så sätt, att vingens bärande konstruktionsdelar omklädas med plåt. Vingantal. Beträffande det gynnsammaste vingantalet har la Cour av sina försök dragit den slutsatsen, att vingarnas antal bör vara ringa. Delta är säkerligen riktigt. Ser man på diagrammet i fig. 6, finner man, att en platta av 20 cm bredd och 80 cm längd vid en hastighet av 4,8 m i en meters vind upptar 700 grammeter per sekund och kva- dratmeter. Då vindens hela energi per kvadratmeter där- - 1 1,25 vid ar — x —— X 1000 = 63,5 grammeter per sekund, 2 9,o 1 upptar plattan en energimängd lika stor som den totala energimängden hos en luftstrøm med mer än 10 gånger n • /ror-/,c5//c7z7C7/e»/ me/fan pto/fons hcishghteh och ^/rrc'hos’h^he^/s-cr , Fig. 6. Cylindersektorformad platta 20 x 80 cm, pilhöjd 2,04 cm i rörelse vinkelrätt mot vindriktningen. Vindhastighet 1 m/sek. Effekt i giammeter per sek. såsom funktion av forhållandet (n) mellan rörelsehastigheten och vindhastigheten vid olika vinkel (/i) mellan plattans korda och rörelseriktningen. Kurvorna härledda ur Götti nger-Anstaltens pubJicerade undersökningar. per sekund vid 12%° lutning och 2,8 m hastighet. Den brutna plattan ger maximalt 108 grammeter per sekund vid 3 m hastighet och 7% ° lutning. Jag har på sin. tid (år 1916) tillsamman med Ingeniør Ernst M. Åg ren i ett arbete, som lämnats för publicering i »Zeitschrift für das gesammte Turbinenwesen«1), härlett energiuppsamlingen hos buktiga ytor ur undersöknings- material, som publicerats är 1910 av Göttinger-Anstalt i »Zeitschrift für Flugtechnik und Motorluftschiffahrt«, vilka avsett utrönandet av lyftkraften hos flygmaskin- vingar. Jag vill inte här upptaga tiden med att redogöra för, hur vi gått tillväga, utan endast visa ett exempel på resultaten. Fig. 6 anger analogt med la Cour’s i Fig. 4 och 5 återgivna undersökningar kurvor för en platta med cirkelsektorformad sektion. Man ser därav, att denna yta tar upp c:a 700 grainmeter vid 1 m hastighet och 2%° lutning. Innebörden härav för vindmotorns vidkommande är tydligen, att man med en buktig vinge bör kunna få ut samma effekt som la Cour's motor med mycket mindre vingytor. *) Sedermera infört i Heft 32 å 33, Nov. 1920. plattans egen bredd i rörelseriktningen. Nu kan man naturligtvis icke med en vindmotor bromsa bort luftstrom- mens hela hastighet, utan man får räkna med, att vingen under gynnsammaste forhållanden upptar en del av ener- gien hos en ännu bredare luftstrøm. Härav måste man tydligen draga den slutsatsen, att största möjliga energi får man ut av en vindmotorvinge, endast om avståndet till nästa vinge är många gånger större än vingbredden. Det forefaller högst sannolikt, att det gynnsammaste ekono- miska resultatet kommer att nås med endast två vingar. Denne fråga resp. frågan om vingens mest ekonomiska bredd torde knappast kunna fullständigt utredas av till- gängliga försöksdata. Mot denna bakgrund ställer man sig undrande infor det amerikanska vindturbinsystemet med tätt sittande skovlar. För vindkraftens utnyttjande i stordrift kan det, såvitt jag forstår, icke bliva det ekono- miskt gynnsammaste. Undersöker man denna sak när- mare, finner man lätt, att den »moderna vindturbinens« konstruktion betingas av önskemälet att vid svag vind uppnå det vridningsmoment, som kräves för att hålla en