Første Nordiske Elektroteknikermøde i København 1920

80 Antaga vi en total årskostnad av ningen eller runt kr....... 21 000 och därför erhålla årligen kWh......................400 000 biir kostnaden per kWh i öre 5,3 12 p:ct. på anlägg- 22 500 24 600 1 200 000 1 500 000 1,87 1,63 Jag har sålunda kommit till den slutsatsen, att en vind- motoranläggning har utsikt att leverera energi till en kost- nåd av storleksordningen ett par öre per kWh på Sveriges västkust och till 5 å 6 öre per kWh i vindfattigare genom- snittstrakter. Jag tror, att kostnadsberäkningen, som ut- förts av Ing. Ernst M. Ågren, ligger på säkra sidan. Det torde vara möjligt, att siffrorna i verkligheten kunna bliva lägre, Då jag tyvärr icke haft tillfälle få belägg för mina resultat i utförd anläggning, utan det hela tilis vidare är rent skrivbordsarbete, grundat på litteraturstudier, kan det vara av intresse att se, hur det stämmer med uppgifter från utförda anläggningar med vanliga konstruktioner. D:r Liebe anger i E. T. Z. juni 1920 kostnaden för en 30 m. vindanläggning till 300 000 Mk., varvid 150 000 kWh årligen utvinnas. Denna senate siffra är grundad på ett i försöksanläggning erhållet resultat, där en 8,5 m. maskin givit 10 000 kWh. Liebe uppger själv, att maskinen står på en ogynnsam plats. Siffran motsvarar nästan precis den ovan för meteorologiskt normala trakter angivna. Räkna vi om anläggningskostnaden i svenskt mynt till 30 000 kr. och multiplicera siffran med 2 för våra dyrare forhållanden och anse årskostnaden vara 12 p:ct. dårå eller 7 200 kr., vore kostnaden per kWh 4,8 öre eller runt 90 p:ct. av den förut av mig funna. Överensstämmelsen med redan utförda anläggningar synes sålunda mycket god, och är det riktigt, att ekonomiskt fördelaktigare kon- struktioner kunna ernås på det sätt, jag kommit till, måste givetvis kostnaden kunna tryckas under de angivna siff- rorna. Anvåndningsområden. Det är sålunda tämligen säkert, att man i vindrika trakter med vindmotor har utsikt att kunna producera elektrisk energi for en kostnad understigande 1,5 å 2 öre per kilowattimme, om n. b. användning finns för all av vindmotorn producerad energi. Delta kan i viss utsträckning vara fallet, då det gäller lånshållning av invallade områden, såsom t ex. i Hol- land, vidare vid samarbete med ett ångdrivet elektricitets- verk, vårs minimibelastning overstiger vindmotorns maxi- mieffekt. Vinsten av kombinationen mellan ångverk och vindkraftverk av lämplig storlek vore sålunda vid nu- varande bränslepris så stor, att anläggningskapitalet 200 000 kr. betalas av bränslekostnadsbesparingen (15 — 1,75) 0,01 X 1 500 000 = 200 000 på jäinnt ett år. Med en energikostnad av 1,5 öre per kilowattimme är det t. o. m. lönande att spara bränsle i ångpannorna ge- nom uppvärmning med vindalstrad elektrisk energi. I huru stor utsträckning vindkraften kan ersätla bränsle, är mycket beroende av i vilken grad distributio- nen av bränslealstrad energi är centraliserad. Även en centralisering av bostadsuppvärmningen kan vara av betydelse för vindkraftens utnyttjande. En sådan centralisering skulle nämligen möjliggöra inkoppling av vindkraftanläggningarna på ångpannorna under sådan tid, då det elektriska nätet icke kan konsumera hela vind- effekten. Det skulle för visso vara av intresse att söka få fram en bild av, hur stor del av Danmarks kolimport, som skulle kunna ersättas med vindkraft, och vilken besparing det skulle kunna medföra. Ett sådant overslag har jag emellertid ej haft tillfälle göra. Det kan dock kanske vara av intresse nämna, att varje vindkraftanläggning av det skisserade slaget, samarbetande med t. ex. en centraliserad elektrisk energidistribution på Sjælland skulle medföra en årlig besparing av mer än 200 000 kronor och att full användning säkerligen så småningom kommer att vinnas för åtskilliga 100-tal sådana maskiner. Slutsatser. Resultatet av min betraktelse är sålunda, att pro- duktion av elektrisk energi med vindkraft i gynnsamma trakter har utsikt att bli en god affär. Olöst är ännu uppgiften att med en vindmotor, som löper med variabel hastighet, driva en generator med konstant varvtal. Intill dess en god losning på delta problem vunnits, har man emellertid möjlighet att med något mindre energiutbyte använda hittilis begagnade tekniska hjälpmedel. Jag har för min del blivit füllt övertygad om, att en omedelbar renässans av vindkrafttekniken är högeligen motiverad — icke såsom konkurrent till vattenkraft och ångtekniken — utan såsom komplement till dem. Jag vill därför hoppas, att la Cour's banbrytande ar- bete kommer att fullföljas i en ny försöksanläggning, där man inriktar sig dels på att utnyttja det väldiga material, som förarbetena för flygteknikens utveckling lämnat för vingkonstruktionen, dels på att utnyttja energien för di- rekt leverans i bestående trefasnät. Till slut vill jag understryka, att jag varit mycket tveksam om lämpligheten att lägga fram dessa spekula- tioner vid delta tilfälla, då jag ju endast är lekman på området. Sedan jag blivit uppmanad till det, har jag i alia fall gjort det i tanke, att mitt anförande skulle kunna locka andra in på samma område och att det i varje fall icke kan göra någon skada, även om åtskilligt kan göras bättre. I huvudsak är arbetet gjort redan 1916 och då jag i litteraturen icke funnit någon avgjord utveckling i den riktning, som jag tror vara den rätta, har jag hoppats kunna giva en eller annan impuls åt dem, som ägna sig åt vindkrafttekniken, och därmed möjligen påskynda ut- vecklingen.