84
JÄRNETS METALLURGI
små mängder mangan öka järnets hårdhet, ge del finare gry, mindre tågighet, mindre seghet, något slörre hållfasthet och något mindre tänjbarhet än vår vanliga mjuka, rena, prima lancashire. Till det mesta götjärn och gotstål, vi tillverka vare sig i martin-, bessemer-eller elektrisk ugn, tillsätta vi återigen mangan oftast för all upphäva, så som vi förut sagt, svavlets och syrets dåliga inverkan, d. v. s. röd-bräcka och rödskörhet. Men även för att förekom ma härdsprickor vid hårt stål är en manganhalt av minst 0,2 5 % nödvändig. I mju-kaste götmetall åter, hos vilken vi önska en utomordentlig seghet vid vanlig temperatur, vilja vi ej hava någon mangan. Over lagre man-ganhalters verkan på mjuk götmetall har under detta år — 1911 — oflentliggjorts en serie undersökningar av stort intresse, vilka förtjäna att här refereras. De äro utforda av G. Lang (se Metallurgie 1911 sid. 15 och 49)* på olika inanganhaltiga mjuka götjärn, åstadkomna på så sätt att ferromangan beredd på aluminotermisk väg upplösts i smalt, mjuk götmetall framställd i elektrisk ugn. Lang har sedan på tie erhållna proven utfört såviil hållfasthetsprov som elektromagnetiska mätningar, men för de senare redogöres längre Iram. Som av tabeli XVII synes, variera halterna av C, S, Si och Cu mycket litet i de olika provstängerna, medan åter fosforhalten betänkligt ökas med stigande manganhalt och därför ock nog inverkar på resultaten.
Av metallen götos små göten (100 x 100 mm.) försedda med mycket stora sjunkhuvuden till förekommande av pipes. Götena ut-valsades Lill 30 mm. rundjärn och av dessa slanger togos hållfasthets-provstängerna, som provades dels obehandlade, dels glödgade, dels härdade. Proven visade se tabeil XVIII.
Tabeli XVII.
Mn c si S P Cu Al Fe
Ferromangan . 95.17 0,20 0,89 — 0,26 5 — 1,94 1,3 6
Prov 1 . . . . . 0,285 0,1 09 0,3 1 9 0,046 0,063 0,1 3 1
» 2 0,4 4 0 0, 1 25 0,286 0,05U 0,067 0,1 64
• 3 . . . . 0,670 0,126 0,3 0 3 0,046 0,067 0,1'67
» 4 . . . . 0,7 8 0 0,<> 9 9 0,3 1 1 0,0 5 2 0,040 0,123
» 5 . . . . 1,020 0,09« 0,3 1 6 0,049 0,04 1 0,140
» 6 . . . . 1,2 7 0 0, l o o 0,3 1 3 0,114 5 0,0 9 9 0,146
» 7 . . . . 1.3 15 O,ioi 0,30 3 0,047 0,1 02 0,1 4 1
» 8 . . . . . 1,766 0,1 0 2 0,309 0,0 5 6 0,1 03 0,152
» 1,8 3 5 0,099 0,324 0,115 9 0,1 (18 0,1 26
» 10 ... . 2,2 3 n 0,0 9 0 0,3l> 1 0,058 0,1 <12 0,1 29
» 11.... 2,470 0,0 9 2 0,2 9 4 0,0 5 1 0,1 1 <1 0,1 25
Se även .1. K. A. B. 1911 sid. 243 eller S. u E. 1911 sid. 181.